Dagens Nyheter – 18 september 1873, sida 2

— (UV m-— Trots sin liknöjdhet för fruntimmer, kunde han icke låta bli att vara artig mot denna sköna dam, så intagande fann han henne. — Jag skall sofva i furuskogen, tillade han; det är icke första gången jag tillbringar natten under bar himmel. Men jag må bekänna, madame, att jag har erfarit. en stark frestelse att för denna qväll göra er till min finge. Jeg stod nemligen i begrepp att befalla Diaz, det han skulle låta vagnen afgå, utan att underrätta oss derom. Beröm åtminstone min gjelfuppoffring! Hans stämma var helt melodisk, och han talade i en mild ton; dock skedde detta utan hans afsigt eller vetskap. Hans drag bibehöllo hela tiden sin vanliga köld, detta passionsfria uttryck, som städse utöfvat en underbar trollmakt på alla qvinnor, kanske emedan det ligger i deras natur att företrädesvis söka fästa vid sig den man, från hvars händer alla bojor lätt glida. Hennes glänsande, ljufva, förtrollande ögon blickade på honom i stjerneqvällen med ett nästan ömt uttryck. — Jag skall tacka er när vi återse hvarandra, sade hon. — Ah! hvilken borgen ger ni mig för att detta sammanträffande någonsin skall ega rum? Ni vägrar att säga mig ert namn, er adress; ni tvingar mig att skiljas från er, utan att ens veta... — Hvem jag är? Den första fråga en en