Dagens Nyheter – 18 september 1873, sida 1

utsigt till att träffa sanningen, då man förutsiger olyckor, — Ah, mon Dieu! skämta icke! utropade den sköna okända med en väl spelad ångest. En så fruktansvärd framtid är ingenting att skratta åt! — Men man kan skratta åt en så gräslig spådom, svarade Strathmore, i det han inom sig beundrade hennes älskliga utseende, då hon under låtsad förskräckelse sammanknäppte sina bänder, på hvilka en mänvgd ringar blixtrade, som tycktes ha sin rätta plats i en kejsarinnas juvelskrin. Det hade kanske yvarit bättre, om ni låtit henne beskrifva era öden; ty utan tvifvel skulle hon ej ha kunnat läsa lika hemska saker i en så skön hand. — Huvartill skulle det ha ftjenat? utbrast den okända med ett klingande skratt, i det hon plötsligt upphörde att spela den vidskepligas roll. Jag känner min framtid! Jag skall fira triumfer genom min . skönhet, tills den förgår, och sedan skall jag fira triumfer genom mitt förstånd, som icke så snart förgår. Jag skall vandra på rosor och herrska såsom Venus Victriz, tills grå Bår börja visa sig på min hjessa, och jag måste anlita sminkburken; derefter vill jag nedlägga min spira och i stället sysselsätta mig med cartå, intriger. och politik. Denna sista förändring läogtar jag emellertid icke efter. -— Det kommer sig deraf, att ni ej behöf