Dagens Nyheter – 18 september 1873, sida 1

ver vänta på ålderdomen för att vinna makt, svarade Strathmore. — Är ni verkligen så säker om er framtid, trots ziguenerskans profetia? frågade hon och såg på honom med en på en gång nyfiken och gäckande min. — Ja visst; det beror helt och hållet af oss sjelfva; hurudan vår framtid blir. TLifvet är gåsom en lera, hvilken vi forma efter vår egen vilja; endast en narr eller en oszkicklig man låter det antaga en annan gestalt än han ämnat. Strathmores betjent nalkades nu och ftillkännagaf, att en vagn straxt skulle afgå. Det var ett stort och obeqvämt åkdon, det enda som värdshuset kunde prestera, och som rfedan före deras ankomst blifvit förhyrdt af resande engelsmän. Endast genom mycken enträgenhet hade Strathmore lyckats anskaffa tvänne platser, gom ännu voro lediga i åkdonet, åt damen och hennes kammarjungfru. — Jag är beredd att resa, sade hon. Mylord, ni har ånyo gjort mig er förbunden, och jag stod redan förut i en så stor tacksamhetsskuld. hos er! Jag borde ha kommit ihåg, när jag antog dessa båda platser, att ni sjolf måste stanna hela natten under detta eländida tak; men nu bryr jag mig ej om att ändra beslutet — je suis egoiste, moil — Jag betraktar som en lycka hvarje liten tjonst, jag kan göra er, genmälde Strathmore, i det han fattade hennes framsträckta hand.