Dagens Nyheter – 17 september 1873, sida 1

af skönhet i verlden, svarade Strathmore, bugande sig. Hon skrattade. — Tackar för komplimenten. Nå väl, kansko jag är från Spanien. Det skulle ni bra gerna vilja veta, eller huru? Ahl! hvad man ändå förtalar oss qvinnor, då man söger att vi ärft all vår moder Evas nyfikenhet. — Nyfikenhet! utbrast Strathmore. Om jag önskar veta något om er, kan ej denna önskan härröra af ett djupare intresse och förtjena ett vackrare namn? Om man händelssvis finner en klar ädelsten eller en älsklig blomma, som man icke känner, då är det naturligt, stt man söker erfara, hvarifrån de kommit, och hvar man kan hoppas återfinna dem. — Ni är en hofman, monsieur Strathmore, och vet att lägga era ord väl, sade damen med en knappt märkbar axelryckning. Men icke destomindre är ni nyflken; ech med den rätt, hvilken tillkommer mig såsom qvinna, fordrar jag att äfven få vara det. Ert namn är Strathmore — men er betjent kallar er Cmylordt; och om man frågade er efter ert fädernesland, så skulle ni med äkta britanniskt öfvermod svara: tCivis Romanus sum... Nå ja, Eogland liknar Rom i flera hänseenden... Men ännu återstår mig att veta, hvad ni är. Upplys mig härom. Med armbågen stödd mot bordet och kinden gömd i handen, såg hon på honom, un