störa det närvarandes lycka genom att blicka in i den sorgliga framtiden... Jag. låter morgondagen sjelf bafva omsorg om Big, — Hon tyckes vilja. öfvertala mig att bli en epikurg! Hyem i all verlden kan hon vara? tänkto Strathmore. a — Jag kan icke instämma med er, ma bell ineomnue, sade han; enligt. min tanke, är det först vid en mera frampEtiden älder man har att vänta hvad som mest at allt häriverlden är eftersträfvansvärdt — nemligen makt. Upgdomens fröjder kan den. äregirige väl undvara; han längtar efter ålderdomen, ty han vet att han skall blifva, mäktigare i samma mån ham nalkas grafven. . ; — För ort kön kan ett sådant resonnement duga. er uvgdom följer er ända till grafven, men huru annorlunda är det icke sed oss qvinnor! — Vår skönhet flyr med vår spira. Hvarigenom kunna vi väl herrska, sedan ungdomen försvunnit? Ni lärer iate längre fråga efter en älskarinna, sedån hon blifvit skrynklig i ansigtet! utropade den vackra blondinen otåligt och med denna misilynthet, som.man finner hos en kokett, hvilken inte tycker om att bli motsagd. Och hon tillade härefter: Jaså, ni anser makten för det ends eftersträf. vansvärda? , Då har väl — förmodar jag — kärleken intet värde för er? — Icke mycket, det måste jag tillstå. Det , var ett. kätterskt tal i näryaro a! en så skön Amors prestinna, det var en djeck