RATTEB,och POLISNYHETER. POLISEN: Ångbåtsstölderma. Om å ena sidan pantlånarne äro oumbärliga för tjufvarne, hvilka hos dem belåna stulva saker, gå äro de, å den andra, högst nyttiga för polisen, som hos dessa pantlånare mycket ofta får ledning för sina spaningar. Så uppdagades den i fredagsnumret omtalade ångbåtstjufven, f. gardisten Lindström, genom pantlånaren C. J. Petterssons upplysningar, och denne grep sjelf, utan polismäns biträde, förenämde tjuf, hvarför ock polismyndigheten visat hr Pettersson sin tacksamhet. Fiekstöld. Att här i staden finnas ficktjufvar, hvilka äro ganska skickliga i sitt yrke, skall man finna af följande. Arbetskarlen Johannes Svensson befann sig för några dagar sedan inne på mjölkmagasinet i buset nr 28 Handtverkargatan. Utkommen derifrån, märkt-han.efter-en stunds förlopp att hans börs, innehållande 36 riksdaler och hvilken han haft förvarad i en inre bröstficka på rocken, försvunnit, utan att han kunde göra sig reda för på hvad sätt. Emellertid påminde han sig att-et månsperson varit inne på samma gång som han i mjölks magasinet. Misstankarne föllo naturligtvis på denne, hvarför Svehson begaf sig till detektiva vaktkontoret, anmälde stölden och beskref mannens uteeende, Det lyckedes polisen att dågen derefter, eller i söndage, få fett i ficktjufven, hvilken sade sig beta Olaus August Nikolausson och kvilken inom kort erkände att det vär han som tillegnat sig börsen. Af de 36 riksdalerna hade han förskingrat 6; de öfriga återfick Johannes Svensson. Poliskammaren, inför hvilken Nikolaussoni går var inställd, ötverlemnade målet till rådhusrätten. Nikolausson, som saknar bostad, förvaras i cellfängelset: , Nattligt äfventyr. Jan Fredrik Jansson, ban, ledamoten af Grubbens gärde, hvilken var så vild påglas för några dagar gedan, det må nu stå bräddadt på disken eller presentera gig som föasterruta, stod återigen i polisdomstolen i måndags. Nun ville polisdomstolen göra slag i saken, liksom Jansson förut hos den stackars portvakten å Grubbens: gärde. r Jansson var fortfarande lika oskyldig som ett barn; han hade inte slagit in några föneterrutor. Att flera vittoen försäkrade motsatsen, rubbade ej hans öfyvertygelse, Att ban högljudt skulle ha botat portvakten med att slå in alla hans fönsterrutör, förklarade han på ett ganska fyndigt sätt. Under det han som ifrigast stod och ringde på klockan för att komma in på den trefliga inrättningep, men hvilket tycktes vara lila evårt för hosom gom det fordomdags var för broder Lustig ätt slippa ini himmelriket, kom en mystisk person fram till honom — dehnö hade en half timme förut tagit från honom alla bans pengar — kastade honom baklänges på gatan och frågade: har du nån sten? Denne hade sedermera ropat till portvakten — troligtvis ett slags penitens för dennes ohjelpsamhet mot Jansson — släpper du. ivto in honom, så skall jag slå in fönstren. OCK så slög hän if dem... .,