Dagens Nyheter – 16 september 1873, sida 1

— 52 -— utmaning, hvad Strathmore nu helt kallt och sorglöst yttrade såsom en enkel sanning, utan att bekymra sig om, att hån möjligtvis retade eller stötte en person, med hvilken han för knappt en timme sedan händelsevis blifvit bekant. — Och dock skall denne man en gång älska med den mest glödande och gqvalfulla passion, tänkte blondinen. Hon var främmande för honom och han för henne, men hon genomskådade hans karakter med en verldsdams klarseende blick. — Åh, ni skulle skämmas! ropade hon helt högt och slog honom lätt på armen med sina körsbärsblommor. Om ni Verkligen känner med er sjelf, att ni är så kättersk, borde ni åtminstone icke vara nog oridderlig att säga det! Er lagerkrans blir mycket torr och ful, om ni ej förstår att pryda den med rosor. Dot förstod Cesar. Ni värderar ålderdomen! emedan den skall gifva er makt, och jag afskyr den, emedan den skall beröfva mig min skönhet — så olika vi äro! Jag undrar, om vi någonsin skola komma öfverens. Men hvarför tala om dessa saker? Inom sex månader skall vinden åter vara isande, bladen gula och jorden betäckt af snö, men fjärilarne, gom leka öfver våra hufvuden, äro alltför visa för att de skulle skämma bort gsolskenets behag genom att tänka på vintern. De äro epikur6er; låtom oss också. vara det!