Dagens Nyheter – 16 september 1873, sida 1

-— 4) — i ininnet. Det är ett ganska vackert och välbekant namn. Ni är således en engelsman? Och i följd häraf måste ni naturligtvis tycka, att jag bär mig besynnerligt åt, då jag färdas på en sådan här farkost, utan annat sällskap än min kammarjungfru. Ni engelsmän pläga vara så stela och stränga i era omdömen. Strathmore smålog, i det han hjelpte henne att åter svepa om sig sjalen, som fallit ned. — Engelsmännen ha verkligen i allmänhet de fel, ni nämnt, men tro mig, jag utgör ett undantag från den allmänna regeln, sade han. Tillåter ni mig att också göra anspråk på ert förtroende och att fråga efter namnet på en qvinna, som — jag medgifver det — man måste evigt minnas, äfven om man ej känner henne till namnet? Hon skakade leende sitt vackra hufvud och sade: — Nej, jag reser incognito. Jag kan icke förråda min hemlighet. Jag älskar romantik och capricer, min herre, och jag har icke tvekat att följa mina böjelser, då jag derigenom rönt en mycket större tillfredsställelse, än jag skulle kunnat erfara, om jag i stället hade gått den snörräta vägen mellan försigtighetens och det vedertagnag brukets kala väggar. Jag har dymedelst visserligen skaffat mig flender, men hvem kan väl lefva utan att ådraga vig sådana? STRATHMOHRBE.: :