Många framställningar om förbättrade lönevilkor äro att motse från embetsoch tjenstemannakårer, och regeringen lärer vara sinnad understödja dem. Det är så beqvämt och så angenämt detta, att bara begära ökade anslag åt sina underlydande. Det är deremot icke så litet besvärligt och egnadt att framkalla åtskillig förtret, om man skulle företaga en reorganisation af embetsverk, som behöfva undergå en sådan, eller af sjelfva arbetsordningen inom verken, hvilken är lika tung och hinderlig för tjenstemännen som för allmänheten. Bland sådana framställningar, som öfver hufvud taget ega det minsta berättigande, är väl den som nyligen ingått till justitieministern angående förbättring i häradshöfdingarnes inkomster. Denna skrift är undertecknad af häradshöfdingarne B. W. Hessle, A. J. T. Nyman och A. Svalander, enligt uppdrag af öfrige delegare i föreningen till understöd för enkor och oförsörjda barn efter häradshöfdingar m. fl, civila embetsoch tjenstemän. Med förmälan; hurusom ett bekymmersamt förhållande för häradshöfdingar uppstått derigenom, att sportler, som skulle utgöra dessa tjenstemäns hufvudsakliga inkomster, årligen till beloppet minskades, under det lefnadskostnaderna ökades och allt flera lönlösa arbeten tillades deras embeten, ingå