Dagens Nyheter – 15 september 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Hundpost, Den menskliga uppfinnings förmågan; har under århundradenas löpp gjort allt hvad den kutinat för att inom postväsen det åstadkomma den största möjliga hastighet i befordrandet af bref och tidningar. Man har begagnat sig af munk-, land-, ballongs, fjö-, flask-, duf: och jernvägspost för att nå detta mål. Det har dock blifvit förbehållet en gods egare och industriidkare i Lauenburg, att uppfinna ett oytt sätt, on — hundpost. Detta tillgick på följandö eätt, Länge hade han beklagat sig öfver den försenade ankomsten at de bref och tidniögar, som genom hans postbud kommö hovom till handa, ehuru han likväl måste erkänna, att-denna med sina två ben omöj ligen kunde lägga till rygga sin väg på kor: tare tid: Han föll derför på den tanken att välja. .ett fyrbent postbud i det han efter af tal med . postkontoret bestämde sig att såsom sådant anställa en newfoundlandshund, ett troget och klokt djur. De forsta gångerna gjorde hunden med postväskan kring halsön sin väg till stationen; belodsägad af en åf godsets arbetare. Numera lemoar mar hönom på on mils afstånd derifrån åt-hans egen ledbing och han ankommer regelbundet till poststationen och-mottar i:följd-af tjonstömaninens vänlighet utan motsträfvighet sin post. Derefterger han sig genast på väg till hommet och tillryggalägger afståödet dit med en hastighet, som vida öfverträffar det tvåfotade pöstbudets. Naturligtvis går snällposten på mottagarens risk. Emellertid är denne högst belåten med sin nya postbefordran och det är sannolikt att han cka skall sakna efterföljare.