Dagens Nyheter – 15 september 1873, sida 3

tyckes göra sig om egentliga arten af och syftningen med Paul de Kocks författareskap, tillåta vi oss att på grund af några personers utlåtande, hvilka gjort sig kända för kritisk blick och sundt omdöme, här yttra följande: Man kan läsa en hel mängd af nämnde författares romaner utan att deri påträffa något, som ger grundad anledring till det antagandet, att han enkom och förnämligast skulle haft för afsigt dels att genom osedliga målningar reta till sinnlighet, dels stt hos do lägre klasserna sätta skrattmusklerna i liflig rörelse. För öfrigt är det icke på långt när i alla häns arbeten som några obsceniteter förekomma; hvarföre en god del deraf kanns saklöst läsas äfven af fruntimmer, helst det torde få anses för stor skada, om de, för några få anstötliga ställens skull (hvilka de ju kunna hoppa öfver) skulle gå miste om alt det värderika, com dessa romaner i öfrigt inneos håller. äfven torde böra påpekas — hvad troliv gen knappast någon skulle ana — att man i Paul de Kocks arbeten rätt ofta får göra bekantskap med de. ädlaste karskterer, de renaste, vackraste och mest uppoftrande handlingar, ja! för dem, com mer tycka om att gråta än skratta, saknas deri ej heller många åjapt tragiska katastrofer. Såsom en särskil ekommendation för oftat nämnda romaner torde i sin mån den förvånande notisen få gälla, att Påfven Gregorius XVI ej försmådde eller blygdes för, att uti sitt bibliotek i vatikanen, i praktfulla band, förvara hela den dittills utkomna samlingen af Paul de Kocks arbeten (hvilka för öfrigt i milliontals exemplar äro spridda i de flesta af Europas länder) och att han, då han samtalade med någon af denne författares landsmän, sldrig försummade att med vänligt intresse efterfråga sin käre Paul de Kocks hel. sotillstånd m. m. Slutligen må anmärkas, det man nästan kan taga för afgjordt, att stoffet till dessa romaner är med nägot enda undantag, hemtadt ur vorkligheten, så att författarens åtgös rande till största de!en blott består deri, att han förer de agerande fram på scenen, der han låter dem fritt tala och handla; hvarföre ock framställ! ningarne få en naturlighet, gzom med skäl må kallas oöfverträfflig.