Dagens Nyheter – 15 september 1873, sida 2

RATTEG.och POLISNYHETER, Stöld från husbonde. Oasdagen den 27 augusti anmälde restauratören C. G. Falk, hvilken har sin lokal i huset nr 2 Blasieholmshamnen, för polisen att han under loppet af några månader förlorat mindre pånningsummor ur en till hans utskänkningslokal hörande, olåst kassalåda, samt att han för stölderna af dessa misstänkte pigan Emilia Charlotta Strömberger, hvilken biträdt i bangs utskänkningsrörelse, men som natten mellan den 23 och 24 augusti försvunnit från sin tjenst utan att man visste hvar hon befunne sig. Den 10 i denna månad anträffades äf polisen omnämda piga i huset nr 58 Norrlandsgatan. Hon blef då medtagen till vaktkontoret, der hon, tagen i förbör, erkände att bon flerfaldiga gånger alltsedan sistlidne april månad tillgripit mindre snmmor i omnämda kassalåda. Vid visitationen befanns hon innehafva af de stulna pengarne 50 rår 57 öre. Men dessutom hade hon inköpt ej mindre än 28 olika klädesoch mindre lyxartiklar till ett värde af 148 rdr 80 öre, användt till sitt lifsuppehälle under tiden från det hon lemnade tjensten och: till dess hon anträffades 40 rår; tillhandlat sig diverse saker för 10 rdr och användt 23 rdr till kläder åt en sin oäkta son. Man ser således ett gumman ej blef så obetydlig af de mindre belopp som hon gång efter annan tillegnat sig. Poliskammaren, inför hvilken Strömberger i lördags var inställd, öfverlemnade den vidare ransakniogen öfver hennes tillgrepp till rådhusrätten, och införpassades hon till cellfängelset. Låt gå, då! Arbetskarlen Carl Erik Eriksson stod i torsdags inför polisdomstolen ti!ltalad för att i berusadt tillstånd ba fört oljud å allmän gata och att, då ban härför blifvit anhållen, ha gjort våldsamt motstånd under afförandet till vaktkontoret. Dom. Var ni berusad? Eriksson. Nej, inte! Dom. Förde vi oljud? Eriksson. Åhbnej, då . .. De va bata rocken, som sprack, när polisen högg i. Dom. Gjorde ni våldsamt motstånd under vägen till vaktkontoret? Eriksson. Asch nej — De va polisen som ref i rocken, så den etrök me i armarna. Dom. Jaså, efter ni nekar, skall jag annan dag höra vittnen. Eriksson. Nej, eäger ja; de inte värdt. Dom. Jo, påstår jag; såvida ni nekar. Eriksson. Åhnej, de ä väl inte väråt, de heller. Dom. Ni erkänner således att ni varit berusad? — sPriksson.: Låt gå, då! Dom. Att ni fört oljud? Eriksson. Lit gå, men oppsalvera att de va när rocken sprack. ! Dom. Att ni-gjort våldsamt motstånd ? Eriksson. Tåt.gå då för de me; men de va för rockens skull. Dom. Eriksson fälles att böta 5 rdr för fylleri, 5 rår för oljud och 15 rår för våldsamt motstånd vid allmän förrättning. .. Har han pengar? a Eriksson. Nej, men kan de inte gå för tie riksdaler? J Dom. Nej!;. . 4 25 får kostar det. Eriksson. Åbjo, försök. Dom. Finns ingen prutmån!.. . .Han sättegin sn: 4 i Eriksson, Åh hör nu, jänka lite på de der. Dom. Erikeson Bättes in på fem dygns fängelse vid vatten -öch bröde JANE Eriksson (i resignerad ton): Tåt gå då... LANDSORTEN. , Lynehlagen tillämpades — skrifver Folket Tidning —-som man torde minnas; Vesterstad sig:lidna vinter, der en, af lagens och ordöingens väktare oåtkomlig bandit, Ola Wittfeldt, i sitt hus ständigt inhyste kringstrykare öck tjöfvar, hvilka gjorde orten osäker, i det deutöfvade djerfva stölder och öfvervåld. Ett större antal af ortene manliga befolkning samlade sig pu en dag och nedref i grund Ola Wittfeldts bus. Detta sätt at gå tillväga var kanske det enda möjliga för att utrota banditeroa och det väckte stort bifall.isorten, men lagligt var det: icke, och. då det anmäldes, var kommissårien Hotvander tvungen att beifra detsamma. Detta har baft till påföljd att åboen Anders Jönsson i Ö: Vedåkra af Färs häradsrätt blifvit för hemgång och-våld annans bostad dömd till 2 mådaders enkelt fängelse och 40 rårs böter; det-lindrigaste etraff som den -humane domaren Kurldb yälja. Två andra af dem söm deltagit i lynCblagssffären bletyo dömda fill 30 3:40 rdrg böter Fullständig bevisniog mot åboen Anders Jönssonifanns icke, utän blef han dömd att värja sig med-ed;-ech var han nog rättskaffens att icke.med denna vilja befria sig; han har icke heller öfverklagat domen.