Dagens Nyheter – 15 september 1873, sida 1

Emellertid började pilgrimmerna trängas omkring ergelsmannen, som de hade att tacka för att så många af dem undgått en säker död, och uttryckte sin tacksamhet på det mest entusiastiska sätt. De lifliga slaverna nedkallade Guds moders och den helige Johanne välsignelse öfver honom; qgvinnorna lyftade upp sina barn, för att de. måtte få se horom och sedan kunna minnas hans ansigte samt bedja för honom i all framtid. De skrämda bönderna kysste hans kläder och anropade alla helgon och erglar i himmelen, att de måtte skydda och belöra honom; och härunder begynte en hviskning löpa genom miängden, en försäkran, som troddes af de flesta, att främlingen icke var någon annan än den helige -Johannes sjelf, som nedstigit på jorden och nu befann sig midt ibland dem. Hvyad nu engelsmannen angår, sträfvade han visst icke efter att bli kanoniserad, och de ifriga tacksägelser, hvarmed ban öfverhopades, besvärade honom på det högsta. Begagnande sig af det stora anseende, han i en hast vunnit, gaf han ett tecken åt folket att lemna rum, så stt han kunde gå, hvarefter han tog upp en cigarr ur fickan och tände den — en handling, gom högeligen förvånade de pilgrimmer, som tagit honom för ett helgon; ty den helige Johannes hade bestämdt aldrig rökt! Innan han aflägsnade sig, tog han upp näsduken, som låg vid hans fötter. Den var af STRATHMOHBE: !6 .