Småprat; Redan: för längesedan. har ekot tystnat af skarpskyttarnes kulor, hvilka än träffade pricken, än drogo så långt vägen räckte ; men såsom hörande till veckans händelser må dock de raska skyttarnes prisskjutning i töodags på Ladugårdsgärdet i korthet omtalas. Dagen var glad4 som den gladaste sommardag. Vår Herre hade nemligen för högtidens ekull tillagat ett det herrligaste väder, tydligen för att ådagalägga sitt intresso för skarpskyttesaken och sitt höga välbehag öfver skarpskyttarnes söndagsöfningar, i tröts utaf allt hvad åtskillige Hans tjenare deremot haft att säga. Men det är ej alltid det ordspråket är sanning: sådan herre, sådan dräng4. — Hela gärdet hvimlade af åkande, gående och ridande. Marketenterier, för att tala i krigsstil, vivksde än här än der, likt oaser i den stora öknen. I närheten af skjutbanan var folkmassan så sammanträngd, att ej ens en vindpust kunnat tränga sig igenom. Härifrån utbredde den sig likt tvenne Herkules-armar på båda sidor om banan fram fill måltaflorna. Hvilket sorl, hvilket lif, hvilka kolossalt vigtiga omdömen från den mångtusenmunnade Leviathan, som bildades af denna folkmassa! Det fanns ingen som ej trodde sig vara minszt en 4friskytt, det fanns knappsst någon som ej trodde sig ha kunnat skjuta bättre än de täflande skarpskyttarne, och det fanns mången som skulle kunnat ta kulan i flykten och slungat den just på den prick, som hans skarpa öga hade utsett. Återigen andra, en sorts vildmän, åtföljda af några utaf Stockholms alltid till äfventyr benägna gaminer, togo sig före att under sjelfva målskjutningen leka ett slags enklek på platsen bakom måltaflorna. Oaktadt alla fillrop lyckades man ej få dem derifrån förrän ett par ridande poliser sprängde af till stället. Beridna polisen är nu en syn, som kan komma sjelfva ryssen att gifva sig i väg; så mycket mera desss, som troligen hade uträknat att alla kulorna skulle fastna i taflorna; men den förmodan kunde lätt kommit på skam. I och omkring skjutpaviljongen såg det högst ståtligt ut; blandningen derstädes gjorde taflan till och med pittoresk. Der såg man ett statsråd bredvid Liss Olof, en militär med ett helt stjernehvalf på sitt bröst bredvid en skarpskytt från landet, en hög ryss, som det sades, bredvid en tidningsreferent o. sg v. Hvad vi blandannat der sågo, och det ej utan förundran, vär ön andans man, ganska aflägset härifrån boende, hvilken hemma i sitt stift är en prelat alltigenom och väl utropat någon förbannelse öfver söndagsöfaingarne. Och så befinna sig här midt under högmessan! Antingen hyllade han den kyrkliga grundsatsen: Gör ej efter som jag lefver, utan som jag lärerX, eller ock har han med salig friherre Boije ntropat: jag tackar Gad att jag blir klokare för hvar dag — och blifvit en äkta skarpskyttevän. Såsom ett slags efterklang från skarpskyttarnes kulor har under veckan tre dagar å rad uppförts å Mindre teatern en