nöd för mig; jag är icke den lidande parten. Inga tigerklor, sådana som er Montolievs, sarga mig; tvärtom är det jag sjelf som spelar tigerns roll... Men säg mig, Strathmore, hvarför i Guds namn skall ni åtaga er: den der beskickningen till: Servien, Bosnien eller Bulgarien, jag mins icke hvilketdera det var? Kan inte furst Michael åtminstone vänta så länge? — Furst Michasl skulle säkerligen vänta till domedagen heldre än att råka ut för mig; men han får dock lof att tega emot mig. För egen del skulle jag verkligen helst se, att jag finge stanna hemma öfver den 1:sta i nästa månad; men diplomatie oblige, och ärendet är ef den natur att jag icke gerna safstår deri från. Det tager nemligen ganska mycken slughet i anspråk. — Kanske ni träffar den dyrkansvärda Vavasour på kontinenten. Försök det åtminstone... — För att föra henne hit till er, menar ni. Er bondflicka skulle i sådant fall tvifvelsutan bli slagen ur brädet af den fina damen, om denna är blott tiondedelen så vacker, som Rockeby beskrifver henne. De båda herrarne inträdde mnu i slottet; ty det var hög tid att de klädde sig för dinern. Lady Millicent anlände efter en stund, stolt, skön och förtrollande, jemte de Harewoodska damerna och åtskilliga andra, för att denna af ton dinera å White Ladies i den stora mat