-— Uv -—till trängsel fylld af andäktigt folk, fick han 89 ett ekipage i vild fart rulla fram genom massorna, Hästarne hade af musiken, ljusen, sorlet och folkhvimlet blifvit skrämda samt börjat skena och sålunda, då kusken ej längre. kunde styra dem, tagit en väg som eljest denna deg icke var tillåten. Pilgrimmerna voro alltför tätt seammanpsckade för att kunna i tid undvika den plöteliga faran. De föllo om hvarandra och blefvo öfverkörda, de starkare knuffade undan de svagare, allt under det att de åkallade Jesus och Guds moder och den helige Johans, likasom hoppales de att någondera af dessa helt hastigt skulle åter ikläda sig en menniskas skepzad och hjelpa dem att hejda de ursinniga djuren. Något sådant inträffade emellertid icke, och hästarne fortforo att rusa framåt, medan den qvinna, som åkte i vagnen, utsträckte sina händer och anropäde dem om bistånd, som icke kunde hjelpa sig sjelfva. Svårt är att säga, hvilka dimensioner olyckan skulle kommit att taga, ifall vår engelsman icke händelsevis befunnit sig på platsen. Han rörde sig ej ur fläcken utan stod hela tiden lugn, kall och orörlig, såsom hade han varit af granit; men i det ögonblick, då hästarne skulle passera honom, störtade han plötsligt fram och fattade dem i betslet med sådan kraft, att de oaktadt farten genast stannade. Det behöfdes härför hvad han i denna stund visade sig ega —on ovanlig styrka och den