Dagens Nyheter – 13 september 1873, sida 1

—-VV -— sal, som en gång varit de gamla dominikaner-munkarnes refectorium. Der trötte pilgrimer med sargade fötter och hyn brynt af österns sol fordom suttit och intagit sin qvällsvard, berättande för de lyssnande bröderna om underverk, som de upplefvat i det heliga landet, eller om muhamedanernas förföljelser, der sutto nu unga, strålande damer med diamanter i håret och leende, smäktande ögon vid ett bord, betäckt af förgylda fat och skålar, böhmiska glas och fint Stvres-porslin, äfvensom allehanda frukter och öfriga läckerheter, samt parian-figurer, uppbärande herrligt doftande blommor, och karaffer, i hvilka gyllene vin fräste. — Oförbätterlige unge man, hvad skulle er skogsnymf ha sagt, om hon i afton sett er så obeskrifligt betagen i lady Millicent? yttrade Strathmore, när han jemte Erroll begaf sig genom koridoren till rökrummet, efter det att damerna tagit afsked och farit sin väg. Erroll nöjde sig med att svara helt lugnt och lakoniskt: — Dot vet jag inte, mon cher!