Qvinnan i Turkiet. (Forts. och slut från nr 2648.) Turken må ha en eller flera hustrur, alltid äro dock de rum som bebos af q vibnorna skilde från mannens. Mannen bor för sig, hustrurna, barnen och slafvinnoraa äfvenledes för sig. Den stränge hr gemålen beger sig till sina hustrur då han tycker att ett sådant besök kan roa hotom, eller ock aåter han kalla dem genom en tjenare. Likaledes sänder hustrun, om det är något hon önskar, en tjenarinva till mannons rum. Man, hustrurv: och barn intaga aldrig sina måltider tillsamman, hyarken vid semma pord eller ens i samma rum. Mannen äter ensam, dock i närvare af sin hustru eller gina hustrur. Hvad som han lemnar öfrigt eller hvad som ej smakar honom utbäres efter slutad måltid i qvinnornas rum eller i harem, för att begagna det turkiska nämnet. Men i de flesta hushåll är en sådan delning af måltiderna knappast nödvändig. Ty såsom alla orientaler lefver turken mera på gaten än i hommet. Är han köpman eller handtverkare, så har -han sitt arbete utom hemmet. Han intar då sina mål i ett gårkök, sådana som man faner på hvarje gata i de turkiska städerna, der man stående äter med fingrarne; sittor derefter i timtal å ett kaffehus, der han röker, dricker svart kaffe, pratar med sina bekanta eller stirrar i luften; eller ock går han till sina göromål och kommer hem efter solnedgången för att sofva eller underhålla sig med damerna i harem. Dössa låta der hemma koka, baka eller steka åt sig, hvad som smakar dem — bestämda måltider på be: stämda timmar finnes det ej i ett turkiskt hushåll — sysselsätta sig med barnens vård eller uppfostran, gå på besök eller åka ut, om de erhållit särskildt tillstånd härtill eller ha förfärligt tråkigt under det de dricka kaffe, röka cigaretter, äta sötsaker; smycka sig eller prata med hvarandra. Någon själsodlande sysselsättning kommer aldrig i fråga. Hushållsbestyren ombesörjas af någon tjenarinna, om icke fattigdomen är så ytterligt stor att hustrun sjelf måste vara tjenarinna. Då solen går ned, går man ätt sofva. -Dagen:är slut. På gatorna kan man ej längre upptäcka andra lefvande Yarelser än hundarne utån egare. Om något egentligt familjelif i europeisk mening kan man alltså ej tala. Turken är ju -officielt icke gift. Hustrun är ett husgeråd, liksom slafvinnan, ingen berättigad personlighet såsom manren. Och af barnen är det blott gossarne som höra till