Dagens Nyheter – 12 september 1873, sida 2

4A0 i början! Gud ske lof, att jag inte var heme ma, när bekantskapen gjordes. Stackars lady Millicent! Tänk, hvad det skulls gräma henve, om hon visste, att sjelfva le beau sabreur sagt, att en simpel landtlolla icke står henne efter! — Landtlolla! Ni såg henne icke riktigt, Cecil; annars skulle ni ej yttra er på ett sådant sätt. — Jag såg en qvinna, min käre vän, och vilare såg jag, att hon var er tillhörighet — någonting mera gaf jag ej akt uppå. — För Guds skull, anse mig ej vara en sådan vandal, att jag skulle förälska mig i en ladugårdspiga, Strath! yttrade Erroll i klagande ton. På ett så lågt stadium befinner hon sig icke, det försäkrar jag er. Ni måste tillåta, att jag rättfärdigar mig, då jag blir misstänkt för hvad jag ej är skyldig till... Men lofva mig nu att icke nämna något om saken till de andra vännerna — ni vill ju lofva det? Dettjenar ju ingerting till, och de skulle bara... — Bry er? Mycket riktigt. — Nej, det tänkte jag inte på, fortfor Erroll. Men hvad jag fruktar, det är att de skola leta ut, hvem hon är och hvar hon finns — åtminstone skulle jag göra det, om jag vore i deras ställe. Och jag ser helst, att jag får behålla henne i fred, Hittills har detta lyckats mig, och jag är rätt glad deråt; ty hon