Dagens Nyheter – 12 september 1873, sida 1

-— 290 —och begaf sig till slottet på en annan väg än han ämnat. En fjerdedels timme sednare träffades de båda vännerna. Erroll visade sig nemligen då på slottsgården, helt lugnt rökande och gnolande. Han hade ej den ringaste aning om att Strathmore sett honom vid klifstättan. — Har ni lyckats skjuta några kaniner i småskogen, min vän? Hvarför lemnade ni oss, utan att säga något? frågade Strathmore. — Tänk, att jag inte såg till en enda kanin, svarade Erroll med det lilla sjöskumsmunstycket mellan tänderna och med den oskyldigaste min, som någonsin funnits hos ett menniskoansigte. — Men ri såg i stället en vacker flickal . . . Ni tycktes vara goda vänner. Ar hon en gammal bekantskap eller en ny? Har ni redan vildbrådet i väskan, eller är det ännu blott uppspåradt? Jag väntar att få höra hela historien i rökrummet sednare i qväll. I Errolls ansigte förmärktes för ett ögonblick ett uttryck af missbelåtenhet; men det försvann straxt, och ban började skratta. — Hin annamme er! Hvar såg ni mig? sade han. — På ett ställe, der ni lätt kunde bli sedd af kvilken förbigående som helst. När mni ställer till kärleksmöten i fria luften, Bertie, bör ni vara beredd på att få åskådare. Hvem är hon? Eftersom ni gjort fångsten inom mitt område, är det inte för mycket begärdt, att ni en smula redogör för bytets natur och sät