stade jägarne icke alltför mycken möda på dem; större delen af tiden tillbragte de unga herrarne liggande under träden och drickande iskall champagne, som jemte några andra förfriskningar fördes till dem vid tu-tiden af betjeningen. Detta sätt att fördrifva tiden på en varm sommardag kunde för personer, som voro beqvämliga af sig, icke gerna vara oangenämt. Också tycktes de finna sig ganska väl, medan de rökande hvilade i gröngräset vid hundarnes sida. — Hvart tusan tog Erroll vägen? frågade Phil Danvers, när klockan å White Ladies, söm redan ringde sju, lät höra sig på afstånd, påminnande dem om, att det nu var tid till att tänka på dinern. -— Vid Göörge! det vet jag icke, sade Strathmore. Jag har ej sett honom på en hel timme. Kanske han fortsatt kaninjagten... Han har säkerligen aflägsnat sig från osg i akt och mening att uträtta något storverK, medan vi öfverlemnade oss åt overksamhetens behag. — Det är lätt att gå vilse i era skogar, min käre Strathmore, sade Langton. Jag har aldrig annorstädes sett träden växa så tätt, och här finnes, såvidt jag kunnat märkå, inga vägar eller gångstigar. Ni måtte ej bröka sälja timmer? — Bälja timmer? Nej, visst icke. Tror ni då, att White Ladies skogar äro till för att lemna byggnadsmaterial? ... Men jsg kan icke