Dagens Nyheter – 11 september 1873, sida 1

fruktbärande eller multna i jorden. .Menniskans öde beror blott till hälften af hennes egen vilja, till hälften af inträffende omständigheter. Dock tro vi i allmänhet gerna, om vi ej blifvit frestade, att vi skulle kunna bestå äfven mycket hårda prof. Mes freres, de bästa af oss äro galningar, jag fruktar det. Stålet är icke pröfvadt, förrän det genomgått lågorna. Förr eller sednare skola — jag hyser derom en fast öfvertygelse — såväl män som qvinnor visa sig vara trogna sina fysionomier, äfven om dessa mycket länge, kanske en half lifstid synts ljuga; förr eller sednare skall det bli ådagalagdt, att den teckning af menniskornas karakterer, som naturen (fastän med otydliga bokstäfver, som få kunna riktigt läsa) skrifvit i deras ansigten, är i allo sann. Menniskorna ljuga, naturen gör det icke. De dölja, man hon förråder. Hvsd anletsdragen uttrycka, det skall också nu eller ep annan gång finna sitt uttryck i handling. När Bernini uttalade sin profetia, som bådade ondt för arfvingen till England, måste icke denna förutsägelse bli ansedd såsom orimlig? Dock skref Carl Stuart sin egen dom, och frukten af de frön han med egna händer utsått, smakade bitter i hans mun, när den bebådade olyckan ändtligen inträffade. Stratbmores lif, molnfritt, klart och lugnt, harmonierade på intet sätt med hans fysionomi — denna fysionomi, som hade en Catilinas ögon och