Dagens Nyheter – 10 september 1873, sida 3

nu firas i Berlin, kunna fälla ett noggrant , öridöme öfver deras egentliga storlek. Vår! egendomliga, opärtisEs ställning gent emot de stridande möjliggör dock en öfverblisk; som så mycket det är möjligt närmar sig en fullt exakt, just lerför att vår blick icke fördunklas af partilidelserna. Vi tro att man långt lättare underän öfverskattar betydelsen af de senaste årens tilldragelser. Dossa ha dock, ehuru ieke så mycket på kartan som i rättsförhållandena, åstadkommit en fullkomlig omvältning i Europa. Frankrike har föflorat sin diktatur i Europa. Frankrike med sitt ridderliga fasthållande vid en id6, med sin stridslust och sina ärorika traditioner, med sin obetvingliga hflighet, sin rastlösa fåfänga och sin farliga böjelse för inblandning i främmande angelägenheter har förlorat gin plats. Det är omöjligt att kunna nu göra sig ön föreställning om de förändringar som måste framgå ur detta. Till en början är det dock visst, att den plats som Frankrike lemnat integits af ett nytt och mäktigare rike. Lugnt och fult af sjelfbeherrskning, klart seende med afseende på sitt mål och klokt väljande med hänsyn till medlen, tappert, med en fasthet och en ihärdighet som långt öfvergå medtäflarnes nyckfulla oförskräckthet och derjemte icke böjdt för att tänka så mycket på Säran eller inblandning i främmande angelägenheter, sådant ter sig det folk som trädt i Frankrikes ställe och hvars blifvande politik väl skall komma att väga tungt i den europeiska politikens vågskål och bli en hufvudfaktor vid alla politiska beräkningar. 4Förändringen har varit både snabb och genomgripande, och de moraliska verkningarne af densamma skola bli af ännu större betydelse än de materiela. Men äfven om man bortser från denna förändring, qvarstår dock ännu ett stort och betydelsefullt faktum: ett enigt, ett helt Tyskland. Efterverldens lugna omdöme skall egna detta sitt fullaste erkännande ännu då glansen af de nu firade triumferna förbleknat och då minnet af vare sig seger eller nederlag är förgätet eller förlåtet. Vi vilja tillögga ännu några ord till dem, som anse att minnesfesten i Berlin borde ha underlåtits af hänsyn för de besegrade fransmännen. Ett sådant yttrande vittnar om bristande uppfattning af sakens betydelse. Visserligen ingick triumfen öfver fienden såsom ett nödvändigt element i festen, men hufvudsskligen gällde den ju likväl firandet af den tyska enhetens fullständiga genomförande. Kejsaren, omgifven af dem som arbetat på det stora verket, var naturligtvis hufvudpersonen och medelpunkten i det hela och den offentliga meningen i England skall förklara att det språk som fördes vid detta tillfälle var både hofsamt och värdigt. Det var icke äran, som utgjorde grundtonen i kejsarens tal, icke jubel öfver en fiondes nederlag, utan en patriotisk fröjd som ju är en fullkomligt berättigad tribut åt det bjeltemod, med hvilket dessa framgångar blifvit köpta. Festen var på intet vis det nya riket ovärdig. Hade den icke hållits, hade det visserligen varit ett bevis på fiokänslighet mot det slagna Frankrike, men en verklig glömska af hvad man var skyldig dem hvilka Tyskland har att tacka för sin enhet. För Europa ekall dock det bästa segermonumentet oli en lång, envaraktig fred. Påfven har åter insjuknat så att han nödgats intaga sängen. Stor oro råder, ehuru anfallet ej är af farlig beskaffenhet, En ministerkris har egt rum i Holland. En medlem af den afgångna ministbren Heemskerk, en hr van Lynden, har af konungen erhållit uppdrag att bilda en ny ministör. Det är nu bestämdt att konungen af Italien skall afresa för att göra ett besök hos hofven i Wien och Berlin och att hans bortovaro kommer att räcka ungefär fjorton dagar; men dagen för hans afresa är ännu icke bestämd. pr