Dagens Nyheter – 10 september 1873, sida 1

det är med ett orå att vara galen efter en qvinna, hvilken till på köpet i nio fall af tio icke har något dyrkatsvärdt hos sig. — Tacka din lyckliga stjerna! sade Erroll 1 foglig ton och med en suck af afund. Men han tillade straxt derefter, såsom för att trösta sig sjelf: Glöm dock ej, att högmod går för fall, och att de, som bygga på sin styrka, förr eller sednare skola bli öfvertygade om sin svaghet... Den charmanta Vavasoar;, hvad jag längtar att få se henne! Man säger att hon är den yppersta skönhet vi haft alltsesedan hertiginnan dIvore var i sitt flor. — Hon kan icke vara någon annan än det fruntimmer, jag hörde så mycket talas om i vintras; hon tillbragte en stor del af säsongen i Rom, så att jag aldrig fick se henne, yttrade Danvers. Hon lärer ha de aldra besynnerligaste nycker, men en vacker dams nycker4 äro alltid förlåtliga och tjena endast till att göra henne ännu mera förtrollande. En skön qvinna har inga synder; hon får göra hvad hon behagar, hos henne öfverser man med allt, som man skulle klandra hos en annan. Om hon klöser oss värre än en tigerunge skulle förmå, så beklaga vi oss knappast. — Ni har icke varit i Sinde eller Benga len, Phil, sade Langton, nnder det att värden, som tycktes ha tröttnat på att språka om frun. timmer, ånyo började sysselsätta sig med sin: nyss eankomna bref. Hans gäster följde exem plet, men de gjorde alla processen kort, sköt