— Hm min pelst Jo, jag tackar! Hm... den, som jag har lemnat in till konsarvering och inte kan få ut förr än jag får rekX, för han skall lösas med omkring sitt halfva värde . ., och så räntan!... Jo, jag tackar! säger jag. Den talgoxen tål jag aldrig, säger jag: Hvad har han med min pels att göra, när jag inte har. några pengar, säger jag. — Satans talgoxel... Så talte han, och förargad var han. Och det är då samnt: är man utan pengar, så kan man lätt förarga sig på det allra minsta, ja, till och med på en sådan liten oförarglig varelse som en talgoxe, och i all synnerhet om han tydligt påminner om just det, som man saknar och ändå så väl behöfver: W. A, BESS SIE ST EA VDK