SVA ET hamtarvynr AA så manlig, att mån åsidosätter siba åligganden för qvinnans skull. Derför —L tillbaka till vår talgoxe igen! Denna fågelart förekommer allmänt i hela Sverige; kanske något talrikare söderän norrut. Åf flera än ett skäl har jag djerfts titulera talgoxen för jägmästare: i skogstrakten håller ban sig helst och mest skarvis stryka dessa herrar jägmästaro och fruar jägmästarinnor derstädes omkring under hösten och vintern samt i början af våren, alldeles som zigenare, BSlättbygderna besökas också, då trädgårdarna der sorgfälligt genomjagas. Villebrådet är insekter, deras ägg och larver, den tid slikt förefinnes; Deras födoämnen annars äro alla möjliga sorters frön, och af sädesslag tycka de mycket om hafre, Talg och kött i alla former äta de begärligt, Ja, de äro i allmänhet lika amnivora som vi mennis skor och till och med vida mindre svåra i maten än mången tjenare, såvidt denne icke är dirokt från Småland, ty med vassvälling, potatis doppad i salt och hårdt hafrebröd, hvarmed man der oftast lärer få vara belåten, blir ingen bortskämd. Vid af mig vintertiden förelagen slagt af talgoze, har den befunnits fet som en liten gås och dess kött smakligt. Endast på senhösten och vintern uppsöker talgoxen menniskoboningar mera närgånget, såväl i mindre städer som på landet. Han in finner sig nästan på bestämda timmar, nomligen vid soluppgången och kort före skymningens inbrott... Någon skygghet ådagalägger han då alldeles icko. Än sättor han: sig på någon sophög, än midt på stammen af ett träd aller i någon buske, än på släta väggen och icke sällan på yttre fönsterkarmen, öfverallt uppmärksamt letande efter någonting ätbart. algoxens besök är sålunda icke utan sin betydelse. Inom hela fågelverlden, väl något känd men kanske mindra allmänt erkänd än önskoligt vore för sanna väderleksspådomart), vet jag uti ett fall ingen så osvikligt förutsägande moteorologist som just talgoxen, ty då han antingen på hösten eller en blid dag under vintern kommer och helsar på, så der som jag nyss nämt, och synnerligast om han knackar. på rutan, hvilket rätt ofta händer, kan man tryggt hålla 99 mot 1, att inom från 1 till 3 dygn blir det kallt, så. att det kommer att svida om näsan, och snöfall på köpöt, eller med få ord: duktig vinter, om ock af kort varaktighot. : En frågvis skulle härvidlag kunna invända detsamma som pojken sadö om föjelå, hvilken visade och visar Vindens riktning: hur vet han det? — Ja, se, det är just frågan. Men . ett faktum är attisnarbt, sagdtallt, skapad. påverkas på ett eller annat sätt utaf väderloksförhållandena, . Stenarng gråta tysta tårar, då värmen böröfvas dem... En del blommor sluta sina kalkar tillsammans omot det ätt solen går ned, Hunden ,gäspar och kätter söfver på hbjetnän i ruskigt väder. Den giktbrutna och af reumatism lidande menniskan känner sig sämre då det blir nederbörd; Alla orgat niska varelser lyda delvis under samma evigt oförändörliga naturlagar: detta är ett gömen: samt arf från allas vår gemenskinma moder jorden; hvars nära nog allå beståndsdelar finnas, ehuru under olika former och i olika sammansättnings och blandningsförhållanden, nom alla lefvande organismer. Icke vet qvicksilfverpelaren i barometerröret när lufttrycket. är större eller mindrå;mon detta samma lufttryck påvärkär dock qvicksilfverpelaren på ett sätt, som genom Opservationer af mennigkan gjort det för oss möjligt att på grid af det sig sålunda visando lafitrycket kunna sluta till hvad som i afseendo å väderleken är å bane. kann ; Do flesta djur, hvilkas natur: icke-blifvit, såsom förhållandet är med menniskati, genom vaturvidriga lofaadsvanor förd på villovägar, taga djupä intryck af. vädorleksförändringar redan innan dessa visat sig der, hvarest dessa intryck ådagaläggaz, och just derigenori blifs ver djutverlden en meteorologisk attiralj för den forskando menniskoanden, gom vill veta allt och äfven försökerskunna förutseså myc: ket gom möjligt. Fåglarne äro ytterst känsliga djur, hvadan antagligt är att do mera, än an dra hafva förkänning at väder och Vind, ocK efier hvilka förkämningar instinkten måste drifva dom till det ena7 eller andrd, Donna instinkt är deras både förnuft och samvete. Gud har så skapat dem, enligt vår uppfatt ning, och, ehuru obetydliga do än synas oss, kunna vi likväl icke fullt tillförlivligt blicka in uti derag tnre, deras andeeller själslif, hvad vi ou må kalla det, ty äfven detta lif är en gnista af den Evigo, fast af em annan art, än den vi ega, som just utgör värt jag::., iu T också på det hela taget en gåta i och för sig, ett ständigt sjelffrågande: hvad och hvarföre 2;-hvarpå svaret måhända törst fallttillfredsställande gifves, nät kroppen blifvit jord igen, hvaraf den tagön är, och aöden kommer tillbaka till Gud, Kom honom gifvit hafvor. Natureäs bok är stör och den. är tillgänglig för alla. Den är förudlände ätt 153å, och öm talgoxen änicke utgöt mara? fi eh enda liten stafvelse uti densamma, så är den dock intressant nog att göra till företöål förstadium. Emellertid, ut jag på Köstarne fått påhölsning af den lille talgoxgen, ofcast parvis och till och med utaf flera i sällskap, har jag trott mig kunna våga öfversätta hans VipplVippl— Zigerrh! ungefärligen så här: Sätt in dina duBbalfönster ! — Låga i ordning din pels! — Det blir vinter -jag är hungrig; skogans frön så ig ej. Jag söker lite bastant 20 Läesomomnm oa LäldAaR I