Dagens Nyheter – 9 september 1873, sida 1

0 — nat en fången drottnings sörgfulla dagar — der hade Maria sutit vid sitt broderi, tänkande på de år, som för så längesedan förflutit, då hon ännu var ett lyckligt, oskuldsfullt barn, och då astrologen på hennes panna, hvilken redan den tiden var ekön som den ju måste vara hos en afkomling af ätterna Stuart och Guise, läste ett dödens förebud. Rummet hade också vid många tillfällen varit en kär tillflyktsort för hofvets skönheter. Men nu, nu hade huset Plantagenet dött ut, väggbeklädnaden, som Maria broderade, var i det närmaste förmultnad, och hofvets skönheter hvilade i sina grifthvalf. Solen, som inträngde genom fönstren, belyste i stället ett bord, hvarå vildt och frukter, kaffe och rkenska viner vero framsatta, och vid hvilket egaren till White Ladies och hans gäster samspråkade och frukosterade. Vid öfre ändan af bordet satt värden. Han var omkring tjugunio eller trettio år gammal, men såg kanske något äldre ut. Han varlång till växten och bar en morgonrock af svart sammet. Hens ansigte måste ovilkorligen slå an på en hver som såg honom. Dock var det mera uttrycket deri än sjelfva dragen som imponerade — det var en sådan fysionomi, gom man ser på gamla italienska porträtter och bos rågra af van Dyks skapelser, en sådan som hos gig förenar en sällsam blandning af kraft och passion, af intelligens och sorglöshet, Hans hår och skögg voro af en