Dagens Nyheter – 8 september 1873, sida 3

har läst artiklar af er, som hafva bringat mig t ill raseri; ni är en huggorm, som man bög söadertrampa med foten. Ni förgiftar detta samhälle. — Ja, afbröt han mig med en batecknande min, jag hatar er alla. — Välan, svarade jag, ai skall inom kort vara på god väg härifrån: ni skall springa öfver klingan. — Deat är en summarisk rättvisa, det är barbari, våld! — Och alla våldsgerningar som pni bogått, är dot ingenting? Dock nog, från samma ögonblick ni sade att pi var Millidre är ingenting vidaro att göra. Generalen har befallt att Millicre skall skjutas vid Panthåon, sedan han först på knä gjort afbön för do ogorningar han begått. Så lyder befallningen: pi skall skjutas på knä, och ej på annat sätt! Na spelade han komedi (!!); han slet af sig sin rock, pekade på bröstet och bad 038 skjuta. Då sade jag till honom: Ni gör toatoreffekter; ni vill att man skall bes rätta hora ni har dött, Dö ou lugnt, det är bättre. — Det står i mitt fria val att i den saken göra hur jag behagar! — Nog ; knäböj! Derpå sade han till mig: Jag böjer ej knä, om pni ej genom två man tvingar mig dertill. Jag lät derefter kasta honom på knä, och derefter skred man till exekutiop, Han ropado: lefve friheten! Han ville ropa än en gång när döden träffade honom. Amerikanskt. Följande lises i en Newyorktidning: Orsaken, hvarför fra Dugan önskar skilsmessa från sia man, är att han om nätterna har de förfärligasto drömmar, under ioflytando af hvilka hon fruktar att han skall slå ibjäl hela familjen. För några nätter sedan drömde hr Dugan att han jagade ekorrar, Han förföljde en genom skogen; ekorren sökto sin räddning i ett träd. I drömmen klättrade hr Dugan efter, och fingande ekorren vid svansen, försökto han att draga honom till sig. M just härunder uppkom en förskräcklig storm, och hr Dugan störtade ned från trädet under de hårdaste stötar. Nu vaknade han och fick då af sin bustru veta att han i sömnen klättrat uppför den gammaldags sä0ogstolpen samt derunder fattat dorss yngsta barn i Benet och hållit det mod bufvudet nedåt. I nödens stund hade hustrun fattat en köpp och bearbetat mannen på hans höga stånd: punkt så bastant, att donno oförtöfvadt åter kommit till verkligheten och sängen igen. Torr:i! TI staden Pest hade man den 27 augusti icke haft något regn på 69 dagar. På 70 är har man der icko hafi en så ihållande värme, Btt drama på sjön. Efcer tn fransk tidvivg meddela vi följande utdrag af beräts telsen om de fruktansvärda händelser, som inträffat på ett franskt skepp, hvilket hade varit på fiskfångst under Island: Skonerten Mario-Aimbo från byn Paimpol gick ut i sjön den 14 februari detta år för att gå på torskfångst under Island. Dess besätt niog bestod af 19 man, till största delen bretagnare, Efter en lyckad fångst vände fartyget till baka till Frankrike, utan att det ännu bade tilldragit sig något, som förtjenar att omtalas, då natten mellan den 8:de och 9:de augusti omkriog 100 mil från Islandskusten en af manskapet vid namn Croajou plöteligen angreps af ett slags raseri, hvartill man ej kunnat ut fiona orsaken, Denne man, som var i besittw niog af en utomordentlig styrka, var vanligtvis mörk och tyst och hade ofta sökt strid med de andro kamraterna ombord. I samma ksjuta som han bofann sig en matros, hvilken nägra dagar förut hade fått sin arm afbrutep gonom att blifva slungad mot relingen. Crosjou kastade sig öfver denne olycklige, gaf honom djnpa sår med en knif och tillfogado honom förfärliga bett. Till stället der denna scen passerade ledde endast en ingång genom en träng öppning, gönom hvilken blott en i sender kunds passera. Vid matrosens skrik ilade keptenen dit och botänkte sig icko på att stiga nod, Croajou kastade sig straxt öfver honom och gaf honom i absigtet ett knifstygn, som krossade hans ena käkben, .Trå matroser kommo till hans bjelp, men i det djupa mörkret kunde deicke undgå att blifva märkte af den vansinnigo, com ra eando högg löst på dem med sin kvif. Dot var med stor möda som det lyckades kaptenen och de två män, som voro komna till hans bjelp, att blodiga och sårado slippa upp på däcket, det dö sålunda öfverlemnade den olyckliga ma ; rosen, som de för öfrigt antogo vara död, åt denoa menniskas raseri. Hsla matten höll besättningen vakt vid öpp. ningen af fruktan att Crosjou skulle stiga upp på däcket och utsöka sig nya offer, Då den rasande ej längre hado nägon att uttömma sitt raseri på, började han att hota dem, som höllo vakt öfver honom, med döden. Han slog allt i stycken, som var i hans närbet och samlade ailt som kunde antändas under det han hotado att tända eld på fartyget. Försatt undgå denna olycka måsto man hälla vatten ned genom eldstadsröret för att såluada fylla kojutan med vatten, Då nu kaptenen såg att hans folks lif och fartygets säkorhet voro i fara, troddo han sig böra fatta ott förfärligt beslut. Ilan lät bryta upp en planka till kajutan och genom denna öppniog affyrade han ett revolverskott, som krossade den zasandes hufvud, Man förda nu upp den olycklige matros sen, som låg mellan sönderbrutna föremåli en blodp5l och som änuu andades, trots da fe tansvärda missbandlingar han varit ou . : RE ns underkastad. kocsgajong lix lades nå ol acket, hans död blef inf vv en berättelso om det förefallna svrdes i skeppsjournalen. Vid soluppgången samlades matroserna på däcket, en af dem framsade bönen öfver den döde, liket blof in svspt i en matta och nedsänkt i böljorna. För några dagar sodan kastade skonerten an kar på redden af Saint Martin (ön R6), De tro matroserna, hvilkas sår äro svåra, ha förts på sjukhuset och kaptenen har ställt sig till domstolens disposition. Då sjölagon gifver kapten en ganska vidsträckt myndighet och omständigheterna, under hvilka man måste gitva denne olycklige döden, äro så utomordontliga, Väntar man, att kaptenen skal blitva frikänd, oo Ba qvinlig anförarlana för ett röfvarNand, Ttalionska tidningar omtala att trakten kriog Catapzaroi Calabrion är gan ska osäker genom ett röfvarband som anföres af en ung qviona. Hon är blott 20 år och af Stan länkat Hannaa nar Be Moss Forn