Dagens Nyheter – 8 september 1873, sida 3

varne af Chambord och Paris. Den förstnämde är nu dock alla franska rojalisters erkände tronkantidat. Under det sålunda monarkisterna vunnit en fast grundval och ett bestätodt mål, synes det som om bland republikanarne — både de konservativo och de radikale — uppstått en icke obetydlig rådlöshet och oonigbet. Flera bland pressens mera ansedda organer, hYilka förr följde Thiers fsna, sådana som Soir och Journal des Debats, ha öfvergått på monarkistornås sida, och om den af Republique Francaise och andra rapublikanska tidningar pebådade agitationen till förmån för mnationalförsamlingens oförtöfvade upplösning har man ännu icke hört det ringaste. Generalråden, som i fjor gåfvo stor anledning till politiska rörelser, ha — på ett par undanteg när -— i år förhållit sig mycket lugna och slutat sina förhandlingar utan att men märkt mycket af dem. Det ser således ut som om ett omsleg i den allmänna meningen skulle ha egt rum i Frankrike. Thiers hade en gång spått att om man icke befästade de republikanska institutionerna innan landet utrymdes af tye skarne, skulle partien sönderslita hvarandra. Detta ögonblick är nu emellertid kommet utan ett man ser republikanarne i färd med eller i stånd till att störta den nuvarande monarkiskt sinnade regeringen. De äro icko ons synnerligen verksamms, åtminstone icke synbarligen. Interpellationer och öfverläggningar utan något resultat äro så godt som allt hvad de företagit pig. Det är dock mycket möjtigt, fill och med troligt att det, då nationalförsamlingen i povembeör åter börjar sina förhandlingar, skall komma till häftiga parlamentariska strider mellan republikanarne och monarkistorna, men alla tecken gifva vid banden att högern skall bevara samme dominerande ställning irom nationalförsamlingen som den för närvarande intar.