Dagens Nyheter – 8 september 1873, sida 2

gen. Jag har icke sett på det sedan dess och bryr mig ej längre om att ha detliggande i min låda. Om du sålde det — det är nog värdt ett par piastrar, har mor sagt — så skulle skadan vara i det närmaste ersatt; och hvad som komme att fattas vill jag söka förtjena genom att spinna om nätterna, när mor sofver. — Jag tager icke emot något, sale han tvärt och sköt undan det blanka korset, som hon hade tagit upp ur fickan. — Du skall taga det, sade hon. Hvem vet, huru länge såret skall förhindra dig från att förtjena något? Der ligger det, och jag vill aldrig mera ge det för mina ögon. — Nå, så kasta det. då i hafvet. — Det är ju ingen gåfva jag erbjuder dig; det är ju icke mera än hvad gom med rätta tillkommer dig. — Med rätte? Jag har ingen rätt stt mottaga någonting af dig. När vi någongång hä danefter mötas, så gör mig den tjensten att icke se på mig, så att jag ej behöfver minnas hvad jag är dig skyldig. Och nu god natt; låt detta vara det sista ordet mellan oss Han lade halsduken och korset i hennes korg och satte locket derpå. Men när han derefter slog upp ögonen och fick se hennes ansigte, intogs han af en plötslig förskräckelse. Tårarne strömmade i ohejdad fart vt. för hennes kinder, ::