Dagens Nyheter – 8 september 1873, sida 1

— Jag bryr mig icke om folket, inföll hon med häftighet. Mon jag vill so handen och lögga örter derpå, ty du kan ej sjelf göra det med den venstra. — Jag säger dig ju, att det icke behöfs. -— Nå, så låt mig so, om du talar sanning. Hon fattade utan vidare krus hans band och aftog förbindningen. Då hon varseblef den starka svullnaden, spratt kon till och uppgaf ett rop. — Den har bare svällt en smula, sade hen; men inom en dag går väl allt öfver. Hon skakade på hufvudet. — Nu kan du icke under en hel vecka komma ut på sjön, sade bon. — Åbjo, jag koppas kunna göra det redan i öfvermorgon. Hon kade emellertid hemtat vattenfatet och ånyo tvältat såret hvaruti han fsnn fig som ett godt barn. Derefter lade hon helande örter på det ejuka stället; de lindrale straxt värken, cch kon förband sedun handen med några läderremmar, som hon äfvenledes hade fört med sig. Då detta var gjordt, sade han. — Jag tackar dig; och om du vill vara ännu vänligare emot mig, så förlåt mig, att jag i dag burit mig åt som en galning — glöm allt hvad jag segt och gjort. Jag förstår icke sjelf, hvad det var som kom åt mig, I ARBABIATA: 35