hon alldeles icke, Hon är slafvinna, det är allt. Turken köper henne på samma sätt som araben af hennes föräldrar, hvilka han, allt efter hennes skönhet eller hushållsduglighet, beteler en större eller mindre summa. Likeom araben kan han, om han vill försaka köpeskillingen, när som helst återsända henne till hennes föräldrar. Ja, i vissa bestämda fall, om hon t. ex. icke skänker honom några barn, kan han återföra henne till föräldrarne med rätt att återfordra köpasumman. Jag lärde i Stambul känna en turkisk köpman, som af nämda skäl återsände tre särskilda hustrur och tre gånger erhöll köpeskilliogen åter. Hvad beträffar hustrung behandling finnes blott en vilja, en lag: mancens. Hans vilja måste hon ovilkorligen lyda. Sålunda är den turkiska hustruns ställning, äfven om ett brutalt behandlingssätt hör till sällsyntheterna, ändå dålig nog. En menniska som icke kan göra anspråk på något slags rättigheter är och förblir en slaf, äfven om slafveriet faktiskt icke trycker henne och äfven om lagen skyddar henne till lifvet. I Europa har den åsigten utbredt sig att månggifte kommit ur bruk i Turkiet och att muselmannen vanligtvis har blott en hustru. Detta är i sjelfva verket riktigt i två fall, för såvidt nemligen brist på sinnliga lidelser eller brist på tillgångar gör att turken icke vill eller kan hålla sig mer än en hustru. Ett turkiskt hushåll är dock icke dyrbart, jemfördt med ett hushåll i Tyskland, i Frankrike, i Eogland. Möbler, speglar, soffor, byster, stolar, fåtöljer, kåsöser, tapater, dyrbara skåp äro i ett turkiskt hus okända ting. En turkisk boning är i detta afseende öde och tom. En divan, en madrass ersätter i de tomma rummen alla de europeiska beqvämligheterna. Bjudningar, baler, fester gifvas icke; middagar och supåer, till hvilka vänner och bekanta inbjudas, lika litet. Mannens, hustruns och barnens beklädnad är högst enkel och håller år igenom. Blott i ett fall tillåter sig turken större lyx än europåen. Han älskar en talrik tjenstepersonal. Men äfven denna är icke dyrbar. Turken är nemligen mycket måttlig och anspråkslös i mat och dryck, och derför är en med kött kokal pillaf4 tillräcklig att föda de lättjefullt omkringdrifvande tjenarne och slafvinnorne, hvilka alla ha så godt som intet att göra. Hvar och en af dem kan tiemligen blott uträtta en sak och i sin lättja håller han på att icke bahöfva göra det minsta, som tillhör området för kamratörnas göromål. Dot kan icke falla pipstopparen in att frambära tvättvattnet och den som har att göra detta skulle anse sig öfverskrida sina skyldigheter om han äfven frambure handduken. En tjenares beklädnad håller ett tiotal af år, omedan han inomhus aflägger densamma för att spara den. Men oaktadt allt detta kostar dock ett turkiskt hushåll penningar, och ja mera desto flera hustrur herrn i huset har. Och blott dessa sparsamhetsgrunder, icke förändrade åsigter om äktenskapets natur och beskaffenhet, är det att tillskrifva, att en muselman möjligtvis nöjer sig med en hustru. Jag har i Konstantinopel lärt känna turkar, som, oaktadt de tarfliga förhållanden i hvilka de lefde, hade tre till fyra hustrur och ett halft dussin slafvinnor. Det der under nyare tider såsom vanligt bruk införda äktenskåpet med blott ex hustru tillhör således önskningarnes rike hos sådant folk, som drömma om en Tarkiets pånyttfödelse. Nej, äfven inom äktenskapets område står nog allt i Tarkiet på samma fot sedan århundraden tillbaka. Den som har mycket penningar och kan tillåta sig en sådan lyx, han tar sig ett halft dussin hustrur; den, för hvilken ett sådant öfverflöd är för dyrbart, nå ja, han är nöjd med en hustru, emedan han är tvungen. (Forts.) BENEN Ke uUuthkhatan EYfrrnuin handa