Dagens Nyheter – 6 september 1873, sida 1

-VD Månskenet i förening med värken i händett väckte honom ganska snart åter ur den slummer, hvari han försjunkit. Hau steg upp, för att med kallt vatten söka lindra smärtan; i detsamma hörde han, att rågon rörde sig utanför stugan. s — Hvem är det? frågade han och öppnade dörren. Laurells stod framför honom. Hon trädde in, utan att säga ett ord, tog af sig halsduken, som hon fästat kring hufvudet, och satte en liten korg på bordet. Derpå drog hon djupt efter andan. — Du kommer för stt hemts din halsduk, sade han. Du kunde ha sparat dig det besväret, ty jag har i alla fall ämnat sända dig den med Guiseppe i morgon bittida. — Jag har icke kommit för halsdukens skull, svarade hon hastigt; men jag har varit ute i skogen, för att hemta de örter som kunna hämma blödningen. Der äro de. Hon tog locket af korgen. — Du har gjort dig alltför mycket omak, svarade han utan den ringaste bitterhet, alltför mycket omak. Jag känner mig redan temligen bra igen; och äfven om det gjorde riktigt ondt, skulle jag ej lida mera än jeg förtjenat. Att du kommer hit vid derna tia! Tärk, om någon träffade dig här! Du vet, huru gerna folket pratar äfven, när de veta föga om hvad de berätta.