Dagens Nyheter – 5 september 1873, sida 2

— AV före den sista stora stormen, då han endast med nöd lyckades föra den engelska familjen i land, Om hon blott påminde tig huru det då var, skulle hon nog sanna hang ord. — Nej, svarade frun. . Nå, så skulle hon tänka på hotiom, när det förändrade sig innan nattens inbrott. — Är det många herrskap derborta? frågade värdinnan efter ett ögonblicks tystnad. — De börja komma tu. Hittills har det Varit klent nog. De som komma för badens skull låta vänta på sig. — BSrart ha vi gommarn här. Nå, gör ni några goda affärer på Capri? Jag skulle ej ha kunnat äta rhacesroni två gånger i veckan, om jåg skulle ha-lefvat på båten. Att då och då föra ett bref till Neapel eller ro en signora ut på hafvet, för att hon måtte få fiska — se der de uppdrag, hvarmed jag hupnäts. Men ni vet, att min onkel eger apölsinträdgårdar och är en rik man. 4Tonio4, räper han, så länge jag Tefver, skall du icke lida nöd, och äfven efter min död skall det bli sörjdt för dig. Det är således honom och vår herres hjelp jeg bar ätt tacka för att jag kunnat drsga mig fram öfver vintern. — Har er onkel barn? — Nej. Han har aldrig varit gift. Men deremot var han länge i utlandet, der hån samlade många goda piastrar. Nu står han