-— J0 — — Jag blir visst ganska länge på Capri i dag, sade presten, och du behöfver icke vänta på mig. Måhända kommer jag hem först i morgon... Och du, Laurella, skall helsa din mor mycket från mig. Jag kommer troligtvis att besöka er någon gång i denna vecka. Du far väl hem i qväll? — Ja, så framt något tillfälle dertill erbjuder sig, genmälde den unga flickan. — Du vet ju, att jag också skall återvända i dag, yttrade Antonio i en, som han trodde sorglös ton. Jag skall vänta på dig till aftonmessan. Om du ej kommit till dess, så far jag ensam. — Du måste följa med honom tillbaka, inföll presten. Det går icke an, att du lemnar din mor ensam någon natt. År det långt till det ställe, der du skall sälja ditt silke? — Jag skall gå till en vingård på Anacapri. — Och jag begifver mig till Capri... Gud vare med dig, mitt barn, och med dig också, min son! LTaurella kysste den ärevördige herren på handen och sade ett SfarvälX, som både presten och Antonio fingo taga åt sig. Antonio ansåg det emellertid icke vara sagdt åt honom, Han tog af sig mössan för presten och såg icke åt Laurella. Men då båda hade vändt honom ryggen, lät han sin blick endast en kort stund följa I ARBABLATAG ; Då