kan med en stång genomborras; dess öfra yta är af vattnet så upplöst-och sank att man måste betjena sig af pålagda bräder, då man vill gå derpå. Det oaktadt gungar ej holmen, ty den är orörlig och kan bära tyngden af flere personer utan att förändra sitt läge eller sjunka. Dess tjocklek är omkring 731, aln och mellan dess undra sida och sjöbotten, som är hård och fast, är ett mellanrum af 3 alnar Man förmodar att rötterna till de trädstabbar, som finnas på holmen, sträcka sig ända ned till sjöbotten och skulle således vara orsaken till holmens oförändrade läge; men emedan ingen strand på norra sidan kunnat upptäckas på en sträcka af 170 alnar, slutar man att bolmen medelst denna gin del hänger fast vid sjöbotten och att dess skapnad således nästan liknar en tunga, hvars yttersta del vid de förutnämde tillfällena uppflyter öfver vattnet. När denna holme först börjat visa sig flytande är ej bekant, men i Marbäcks kyrkobok fianes anteckningar, som börja med 1696 och sluta med 1790, under hvilken tid den varit synlig 17 gånger: år 1743 var den uppe från den 5 september till den 9 oktober. Den besöktes två särskilta gånger af Gustaf III: 1766 och 1773. Sista-gången den varit synlig — så vidt uppgifterna derom blifvit meddelade — var 1826. Flere på den nppsatta trädoch koppartaflor utvisa med sina inskrifter hvilka besök den fått mottaga. Ofvannämde år 1773 uppflöt öster om densamma en annan holme om 30 famnars längd, men hvilken hvarken förr eller senare varit synlig. På den funnos omkring 100 trädstubbar. (Thuneld.) 1819: gillade Karl XIV Johan planen att på Vanäs udde anlägga Karlsborgs fästning.