Dagens Nyheter – 4 september 1873, sida 3

nedrifvit mycket men rerormerat 10ga. MAN har således ett ofantligt socialt rekonstruktionsarbete att utföra, BSpanien eger sannivgen: det eger katolicismen och till hvarje pris vill det bibehålla den katolska enhetes, som är symbolen af dess ära, andan i dess lagar och det välsignade föreningsbandet meilan alla spaniorer. Han vill genomföra decentralisationen och framhåller att både provinser och kommuner måste lefva sitt eget sjelfständiga lif. Han önskar att ge Spanien den frihet som är evangelii dotter och som icke bör förvexlas med liberslismen, som är ett barn af reformationen. Han vet icke om en statsbankrutt skall kunna undvikas, men kan den det, så är det endast genom den legitima konungen. Frihandeln är en olycksbringande förvillelse och i stället bör man ge den inhemska industrien ett verksamt skydd. Den legitime konungen skall vara den fattiges fader och den svages stöd. Lagen skall vaka lika mycket öfver kojan som palatset. Han fattar det stora ansvar. som den påtager sig, hvilken försöker Spaniens återupprättande, men äfven den omätliga ära som skall kröna detta företag om det lyckas. Född till konung i Spanien, antar han denna ansvarighet och eftersträfvar dennas ära. Och denna ära söker han nå genom att med eld ock svärd tvinga spaniorerna till lydnad. Det är på detta sätt konungadömet Cmed Guds nåde4 skall införas. Med eld och svärd och kyrkans fromma förböner i förening! Don Carlos bar gått ett steg längre än kusinen, ty den rättvisan måste man göra grefven af Chambord, att han åtminstone icke tänder inbördeskrigets flammor i Frankrike för att dymedelst komma till hvad han kallar sin rätt. Med undantsg af detta enda liknar han bra mycket sin kusin don Carlos. Båda teprerentera da samma idder, samma grundsatser, samma förhoppniogar. Båda afsky de liberalismen, detta reformationens barn, och syllabus innehåller for dem allt hvad som behöfves för folkens pånyttfödelse. Tillståndet i Cartagena fortfar att vara detsamma utan att. det hittills lyckats något af de stridande partien att vinna afgörande fördelar öfver det andra. General Martines Catipos, gom har sitt hufvudqvarter i El Pozo Seco, har den 28 augusti uppkastat sitt första batteri, enär han då först erhöll det väntade belägringsartilleriet: 24 Kruppska kanoner. Insurgenterna tyckas ha för afsigt att gripa till offensiven och skola, enligt ett telegram till Times, ha afslutat en öfverenskommelse med carlisterna om ömsesidigt understöd. Alla de i Cartagena varande fängslade carlisterna ha blifvit frigifna, och 300 socialister ifrån Jenna stad ha låtit inregistrera sig i carlistchefen Cucolas band. Times brefskrifvare, som befinner sig på skeppet Torch utanför Cartsgens, skrifver bland annat: Fästena ha under de senaste dagarne gifvit eld mot länd för att hindra Martinez Campos från att uppkasta nå: gra batterier, men ha skadat villorna och de talrika väderqvarnarne mera än regerings: trupperna. Möjligtvis är den starka kanonaden beräknad på att vänja de frivilliga att använda det tunga artilleriet. Man tror fortfarande att insurgenterna skola göra tap: pert motstånd, emedan de veta att: regeringen i Madrid blott kan uppställa en ringa styrka. Dertill kommer att en stor del af trupperna i Cartagena äro främlingar, hemma i Valencia, Murica och Malaga och ha i följd häraf icke något lokalt intresse af att skona staden. De konservativa elementen sätta sin lit till frihetens frivillige,t som här ha sitt hem och sin familj, och som derför helst skulle se att staden gåfve sig. Martinez Campos skall för närvarande ha mellan 5 och 6 tusen man, men väntar fort: farande ytterligare förstärkning.4 Enligt enskildt meddelande till Agence Havas är förhållandet mellan grefvarne af Chambord och Paris fortfarande mycket vänskapligt. Den förre ger ständigt i sina bref och samtal den senare titel af SDauphinX, hvilket som bekant var de franska tronarfvingarnes vanliga benämning. Berättelserna om dr N6latons helsotillstånd äro allt mer och mör tillfredsställande. Han har börjat taga litet föda och hans återställande är nu blott en tidsfråga. EEE ARTISTERNA