Dagens Nyheter – 4 september 1873, sida 1

—-— 8 —han kan måla så vackert, är starkare än vår herre?.... Du kunde ju för öfrigt lätt se, att han ville dig väl... Skulle han -annars ha tillbjudit dig att få blifva hans bustru? Hon teg. — Och hvarför sade du nej åt honom? Han lär yara en bra gosse, han ser ståtlig ut, och han skulle ha kunnat sörja bättre för din moder, än du med allt ditt arbete förmår. — Vi äro fattiga, inföll hon häftigt, och min mor:bar länge legatsjuk. Vi skulle blott ha blifvit en börda för honom. Och jag passar icke-heller-till att vara.en signora. Hen skulle kanske ha skämts för mig,när han sedan fått besök af sina vänner; — Så du talar! Jag säger dig ju, att det var en bra, gosse. Och dessutom skulle han ju flytta till Sorrent. Det kan dröja länge innan du får en sådan friare igen. Han var alldeles, såsom sänd från himmelen, föratt hjelpa er. — Jag vill på inga vilkor gifta mig — jag gör det aldrig! utbrast hon i trotsig ton och såg bort. .— Har du aflagt något löfte i det afseendet, eller ämnar du kanske gå i kloster? Hon skakade åter på hufvudet. — Moenniskorna ha rätt, när de beskylla dig för egensinnighet, äfven om det öknamn, de gifva dig, icke är tillständigt. Glömmer du, då; att.du ej står allena-i. verlden, och -tt du genom din styfsinthet kan högeligen förvärra din mors omständigheter? Hvilka kraf