Dagens Nyheter – 3 september 1873, sida 3

arrondissementets mairie) och ledande sitt ursprung från män, som togo en ledande del i insurrektionen af den 18 mars. Originalen deponerades i krigsöfverrättens arkiv, der sedan Dauban genom särskildt tillstånd af general de Cissey tagit afskrift af dem. Dessa handlingar äro till innehållet synnerligen omvexlande och kasta ett egenlomligt ljus öfver kommunen och centralkomitns inre lif. Bland dem finnas rapporter från Raoul Rigaults polis; bref från och till Rossel, Bergeret, Cluseret, Verdun, Delescluze, Dombrowski med flere, hvilka väl aldrig haft för afsigt att låta dessa sina 3krifvelser komma i boktryckarens hand; degordres och hemliga militär-depescher, hvilka framställa förhållandena helt annorlunda än andra, som voro ämnade för allmänheten; mer eller mindre löjliga böneskrifter om platser och sinekurer ech om biljetter till opetaloger; förslag till alla slags overkställbara lagar; denunciationer; planer för Thiers tillfångatagande, för förgiftniog i massa af Verssilles-arm6a medelst kemiska bomber, för Paris sprängande i luften i händelse staden ej längre ekulle kunna hålla sig och för betalande af den andel af krigsomkostnaderna, hvilken Paris måste ikläda pig, utan att en enda af stadens invånare skulle bli ett öre fattigare. Till dessa dokument kommoar vidare en dagbok, förd af Dauban under kejsardömets sista dagar, under belägringen, kommunen och de veckor, som närmast följde på VerI gailles-armöns intåg i Paris, jemte betraktelser öfver tiden och de händelser som föregingo den 18 mars. Ingen som läser Daubans arbete skall längre anklaga de belgiska och engelska tidningarne för att ha begått öfverdrifter i sina skildringar af de grymheter, som begingos af segrarne af maj 1870. Författaren förklarar ock öppet, ehuru han alldeles icke gillar kommunen utan är starkt fiendtlig mot densamma, att den var oundviklig. Detta i följd af de högre samhällsklassernas korruption, deras lättsinne, deras vilda lystnad efter sinliga njutniogar, deras kortsynthet och deras sjelfviskhet. Ludvig Filips regering och kejsardömet voro orsaken, Paris uppbrännande var verkan. Dauban förutser att nya utbrott äro förestående och anser dessa icke kunna förekommas af diktaturer eller dylikt. De laster och det sedeförderf som alstrade olyckorna i början af detta årtionde äro alltför djupt rotade äfven hos de så kallade rätt-tänkande kl serna. En titelplansch, rätt egendomlig, var bifogad Daubans arbete. Den är en och en half fot lång och en fot bred, låg hopviken som en karta och är egentligen en reproduktion af ett mycket populärt tyskt träsnitt, som utkom i september 1870, tecknadt ef bäjraren Kosgier. Det är egentligen en travestering af de Kaulbachska episka freskerna. Mot en mörk sky, upplyst af dystra petroleumfisxmmor och i midten af en hög af lik, höjer sig ett kreneleradt torn, som bildar ett slogs piedestal för en qvinnofigur, tragisk till ställning och anletsdrag. Hon bär en hjelm på hufvudet, med Kögra handen griper hon om fästet på ett svärd och i den venstra håller hon ett standar, på hvilket är skrifvet ordet XGermaniaX. Vid hennes fötter står Tiden, här framställd såsom en agande engel. Ett urrunnet timglas höjer hon i ena handen, för att visa att nu är timmen slagen då Babylon skall dömas, och i den andra håller hon en knippa rig, med hvilken hon gisslar do franska trupperna, som söka rädda sig åt alla håll. Eno skara demi-monde-damer synes fly till Wiesbaden, Baden och Homburg med sina dåligt förvärfvade skatter, följda af en skara parisiska dagdrifvare. Victor Hagos sånggulinna med en fantastisk guldpapperskrona på hufvudet åtföljer skalden, som i en gammal kupidos skopelse sitter, slående sin lyra, i en skottkärra vid sidan af Garibaldi. Det brutna svärd denne håller i handen antyder att han nyss blifvit slagen af von Werder. Edmond About framställes under bilden sf en apa och nära honom vrider sig en sårad leopard med de afrikanska jägarnes kepi på hufvudet, i sitt vanmäktiga raseri bitande i ett Chassepotgevär. I fonden, midt emot Germania står en annan grupp: krigets upphofsmän. Der ha vi Napoleon III, slående sig för sitt bröst och ropande mea culpa; kejsarinnan, fortfarande utstyrd såsom en drottning inom modets verld; den lille prinsen, hållande i händerna den kula han upptog vid Spicherenv; prisessan Mathilde m. fl. Gruppen till venster utgöres af ledamöter af den Ollivierska ministören och af nationalförsvarsregeringen — hrr Thierg, Millicre, Vermorel och några af de röda republikanerna, Accessoarerna utgöras af brinnande palatser, Fort Valerien, sprutande flammor, och nära spetsen af detsamma hrr redaktörer af Figaro, Libertå, Pays, Patrie m. fl. tidningar, hängande i höga galgar. Med anledning af att Daubans arbete blifvit seqvesteradt först sedan en del af upplagan hunnit bli spridd och detta fast man förut visste hvad boken skulle komma att innehålla och till och med gifvit författaren tillstånd att begagna sig af de källor han behöfde och hvilka eljest blott stodo till de officiela myndigheternas förfogande, gör hela förbudet, såsom en brefskrifvare till Köln. Ztg anmärker, intrycket af ett spegelfökteri. Man vill låta boken verka hvad hon kan, men man vill icke bära något ansvar härför.