Dagens Nyheter – 3 september 1873, sida 2

-— 39 — kanske ridderligt att ställa sig bakom en stängd dörr, när man vill bestorma en qvinna? Jag skulle nästan vilja slå vad om att du också har släckt ljuset, för att riktigt få mod i mörkret. Om din mening verkligen är god och ärlig, hvarför behöfver du på detta sätt taga natten till hjelp? Du skulle skämmas, min stackars hjeltel Men nu vill jag också söga dig, att jag hyser agg till dig sedan gammalt. — Du skämtar, Eugenie? — Nej, visst icke. Hvarför var du ej för fjorton år sedan lika klyftig som nu, äfven om du icke var så modig? Fanns då ingen dörr, genom hvilken du kunde tillropa mig, hvad eom nu kommer mycket för sent? — För sent? Nej, Eugenie, hvad betyda väl de år, som förflutit sedan dess? Äfven nu står jag som ett blygt barn och tigger i mörkret om en ljusglimt från dina ögon. Och du kan låta mig försmäkta? Han väntade länge på svaret. Plötsligt öppnades dörren helt sakta. Hon stod framför honom. Han sög, att hon hade gråtit, men nu logo hennes ögon mot honom. — Mottag här en frivillig kyss af min mun, sade hon och utbredde armarne, till ett tecken på att allt hvad jag måst lida för din skull, är dig tillgifvet, min älskade! Han föll henne om halsen. Hon klappade hovom på pannan och sade: