Dagens Nyheter – 3 september 1873, sida 1

-—-— UU -— Der äro fåror, men, min vän, våra hjertan äro unga och utan fåror, icke sannt? Och i morgon börja vi igen, der vi för så längesedan blefvo afbrutna..-. De kysste hvarandra och trädde fram till fönstret, i det de med sina armar fast omslöto hvsrandras lif. Derute sken månen så mildt, och en lätt höstvind blåste, förandesdoften af ungt vin in i deras rum. — Låtom 053 resa redan i dag, min älskade, sade hop. Huru skulle jag nu kunna tänka på att sofva? Netten är så vacker. Medan du beställer vagnen, skall jeg skrifva ett par örd till doktorn, för att underrätta honom oni att han ej får vänta oss i morgon... Valentin är det då verkligen sannt, att vi ändtligen sagt hvarandra, hvad vi så länge ha vetat?