Dagens Nyheter – 3 september 1873, sida 1

-— UP -—-— doktorn; ty jeg har en aning om, att de ändå inte komma, förrän jag hemtar dem. Ja, så bär man sig åt mot mig, gamle man! För denna gång skall jag dock förlåta dem, eftersom de förskaffat mig den glädjen att få ha er helt och hållet för mig sjelf. Emellertid litar jag på, att ni i morgon skola hålla ord. De bröto nu upp, ech doktorn ville på intet vilkor afstå från att ledsaga sina gäster till hotellet. Anlända dit, följde Valentin och Eugenie uppassaren, som gick förut med Jjuset; och derunder yttrale ingen af dem ett enda ord. Uppassaren öppnade tvänne rum; som lågo vid sidan af hvarandra, och önskade dem godnatt. Valextin räckte Engenie handen. Hon tryckte den lätt och sade, i det hon såg på honom med luga: — Nu skall ni sofva godt, min vän. Vi se hvarandra åter i morgon! Derpå försvann hon i sitt rum och tillslöt dörren efter sig. Då äfven han redan varit en stund inne i sin kemmare, knackade ban på dörren, som skiljde honom från Eugenie. — Evgenie! ropade han sakta. — Hvad är på färde? svarades derinnefrån. — Den afskedshelsning, som jeg nyss mottog, då vi skiljdes åt, var stridande mot vårt aftal. — Hvilket aftal? BÖRJAN OCH SLUT: s