Dagens Nyheter – 2 september 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Cm de religiösa rörelserna i Frankrike gkrifver Standard följande: Med augusti månad ha vallfärderna fått full fart iFrankrike, Redan dem sista veckan af juli började raden af dessa besynnerliga, medeltidsartade uppträden, som sätta da filosofiska historieskrifvarne i så stor förlägenhet och som irritera de många, hvilka föreställt sig att andaktsöfningar kanske af hvad slag de vara må. äro oförenliga med det 19:de århundradets anda. Det kan icke nekas att dessa vallfärder erbjuda ett högst besynnerligt skådespel, gom måste väcka stor öfvertaskning, så mycket mer som det uppföres i Frankrike. Den första revolutionens Frankrike, förnuftsgudinnans Frankrike, det Frankfike som är stolt öfver sin lärdom, sin framstående plats i vetenskapligt hänseende, sin bitande qvickhet och sin lidelsefulla forskningsifver — detta Frankrike är förvandladt till en enda ofantlig sakristia. Från Kanalen till Pyrenberna, från den nya ost gränsen till Bretagne finnes knappast en stad eller en by, i hvilken det heliga uppropet icke skallst och der icke män, qvinnor och barn blifvit uppfordrade att gripa till stafven och spänna sandaler på fötterna för att uppställa sig i en procession till ett eller annat undergörande helgonskrin. De franska biskoparne stå i spetsen för rörelserna. Den gamla galliska känslan af motvilja för alla religiösa öfverdrifter tycks vara helt och hållet försvunner. Den har blifvit ersatt af en glödande ultramontan ifver. De kyrkliga bruk, som jesuiterna inpräntade ha åter blifvit gängse ilandet. Ehuru denna orden är förbjuden äåf staten, gynna dock de högre andliga på ällt sätt densammas lärosatser och de underordnade följa i detta fall helt och hållet sina förmäns exempel. Hvarje predikstol har blifvit, 8å att säga, en byrå för pilgrimsfärder, och från hvarje altare ljuda från tidigt på morgonen till sent på aftonen, såväl helgdagar som hvardagar, berättelser om närmare eller fjärmare bilders och helgonskrins underbara kraft. Paris, det Paris som dräper biskopar och landtprester, går främst och vestoch sydbanorra äro uppfyllda af menniskor, som tagitreturbiljetter till Lourdes, Za Salette och Paray le Monial. Rörelsen är icke inskränkt till blott Frankrike. Ty af den engelska, romersk-katolska tidnipgen Tablet ser man att på Golden square, i hjertat af London, är upprättadt ett expeditionskontor, som befordrar engelska pilgrimör till de franska vallfartsorterna. Äfven Tyskland sänder sin koutingent. Italien har sjelft allt för många undergörande skrin för stt det skulle bry sig om hvad Frankrike eller något anrat land kan erbjuda i den vägen. (Hans helighet påfven har dock, som våra. läsare torde påminna sig, anslagit den tredje dekaden af de frommas trettiodagars vallfärder i inbillningen åt utländska vallfartsorter.) Det Cheliga huset i Lorstto, som af sig sjelft Beglade från Palestina till Dalmatiens kust, hvarifrån det sjelft flyttade sig öfver till Adriatiska haf. vets motsatta strand, ställer alla andra relikör i skuggan, Men den egentliga orsaken till att italienarne icke deltsga i dessa vallfärder, är väl ändå förbudet från italienska regeripgens sida. Hon har nemligen förklarat att hon icke tillåter dylika upptåg inom landets gränser, enär de ha sjukdomar till följdsock äfven befrämja osedligheten. I F:askrike har något motsvarande förbud icke blifvit utfärdadt och från regeringens sida har icke det ringaste hinder blifvit legdt i vägen för pilgrimsfärderna. Orsaken till dessa rörelser är att söka deri att en stor del af folket är fast öfvertygad om att man uteslutande bar de principer, som den första revolutionen om än icke införde, åtminstone spred, att tacka för Frankrikes nederlag och olyckor. .Detsöker nu derför att sf alla sina krafter motarbeta desamma och hänger sig i sin ifver åt en reaktion, som ger sig luft i slika upptåg sam vallfördartaLT eg en Rn a