Dagens Nyheter – 2 september 1873, sida 1

ningar om höstarne. Hvar gång de varit med på ett sådant kalas, ha de alltid fått en förkylning på halsen. Jag skall genast låta hemta dem. Henrik, ropade han till en dräng, som han i detsamma varseblef genom fönstret, spring straxt neil till Kitzingers trädgård och tag reda på, hvarför inte Margret kommer höm med mina döttrar. — Der ser ni, yttrade han vändande sig till sina två gäster, som sutto vid hvarandras sida, utan att deras blickar möttes, huru liten respekt en far får nöja sig med. Jag hoppas, att ni skola uppfostra era barn bättre. Ack, om min hustru ännu lefde! Eugenie rodnade ogh teg, men Valentin utbrast: — För all del, bäste herr doktor, stör icke era döttrars nöje för vår skull. Jag har visserligen talat så mycket om dem med min kära brud, att hon icke torde vilja lemna L, förrän hon sett de vackra flickorna. Men det kan ju ske lika bra i morgon. Ty månen, som jag täknat på för återfärden, tyckes ha: beslutit uteblifya, och man bor förträffligt på hotellet. — Valentin, sade Eugenie, ni vet, vad ni har-lofvat mig. — Nu hör ni, doktor, att jag blir påmind om ett löfte, och dock har jag sjelf det största skäl till att klaga öfver, att du Eugenie, icke håller ditt! Har du ej lofvat att kalla mig SduX,