Dagens Nyheter – 2 september 1873, sida 1

nr VV enn De följde den liflige lille mannen in i det rum, han öppnade för dem, Det sista matta dagsljuset föll på ett bord, hvarå fyra kuverter voro framsatta, äfvensom några kalla rät: ter och en flaska vin. — Ser ni, mitt herrekap, så blir man behandlad af sina barn. De springa helt enkelt bort och låta sin gamle far sitta och vänta på qvällsvarden. Nu skola vi spela dem ett spratt: vi skola laga att de finna faten tomma, när de komma hem. Men jag, stackars dummerjörs, jag glömmer ju alldeles att detta icke är en anrättning, som man kan bjuda så fina gäster på. Och nn har pigan nyss gått efter barnen, och jag har ingen — men jag ber er åtminstone taga af er öfverplaggen och sitta ned. Hjertligt välkomna i L.! — Och nu måste ni fram med ärendet, min bäste vän, djuret är väl icke...? — Jag kan fullkomligt lugna er med afseende på Almanzor, inföll Valentin. Hans förträffliga egenskaper stråla först nu i sin fulla glans, sedan han fannit nåd inför min kära brud, som jag har äran att få presentera för er. Eugenie bugade sig för den förvånade lille värden. Hon hade ett ord till Valentin på tungan, men det blef osagdt, ech endast med en förstulen. blick straffade hon honom, för det han så egenmäktigt brutit mot deras öfverenskommelse. Månne doktorn knutit några BÖRJAN OCH SLUT. rå