Dagens Nyheter – 1 september 1873, sida 1

-— 44 o— Eugenie, yttrade han, om jag för fjorton år sedån stått här vid er sida, så skulle allt ha gått annorlunda. — Men tror ni väl att det skulle: ha gått bättre? Jag för min del hyser den öfvertygelsen, att hvåd som sker alltid är bäst och för oss gagnöligt. Hån hade främtagit äpplet och höll det nu utöm Bröstvärnet. — Tror ni verkligen det, Eugenio? — Ja. — Ock om jag då hade sagt er, hvad jag i förrgår afton — himlen vet på hvad sätt och i följd af hvilken inre kraft — kom att helt frimodigt öttala, hvad skulle ni i sådant fall ba svarat, Eugenie? — Dot är en sämvetsfråga, min vän, gen. mäldö hon, som inatt ej så oförmodadt bör framställa, ej öns då man:beflnner sig mån. ga hundra föt öfver den borgerliga verlden. För ätt kunna gifva ett tillfredsställande och riktigt svar derpå, måste jag genomläsa några kapitel i mina minnens bok, på hvilka jag nu under en längre tid icke har ögnat. — Så mycket besvär, svarade han med ett tryck af smärta, kan jag ej begära af er. ch kanske det också skulle vara fruktlöst; då skriften utan tvifvel redan är utplånad. ag glömde, att för er finnes en fortsättning; ör jag blött har tomma -blad. Undör det han yttrade dessa ord, låtsade an af ovarsamhot tappa äpplet, som han hål