Dagens Nyheter – 30 augusti 1873, sida 2

äktenskap grundadt blott på aktning — ja, om ett sådant äktenskap vill jag säga, att det är en synnerlig tur, om man icke kommer att ångra det. De hade nu hunnit till ett ställe, der dalen krökte sig, och den plötsligt förändrade utsigten föranledde nu ett afbrott i samtalet. Till venster — på hvilken sida bergsträckningen aflägsnade sig ett stycke från floden — låg en liten vänlig stad, hvars flit bevisades af en mängd rökande skorstenar samt af larmet från åtskilliga vattenverk. En präktig stenbro hvälfde sig här öfver floden. Bortom husen, som i allmänhet utmärkte sig genom sina höga gaflar, sågs ett kyrktorn igöthisk stil, hvars spira och kors blänkte i solskenet under det att glada dufvor svärmgade deromkring. — Det är L., sade kusken, i det han pekade ditåt med piskan. — Kör öfver bron, ropade Valentin till honom. Vi skola ej fortsätta resan förrän vi närmare besett den vackra kyrkan. Eugenie såg frågande på honom. — Låt mig råda, min bästa väninna, återtog han. Jag tycker, att vi gerna kunna göra ett litet uppehåll här, gå upp i tornet och sedan äta middag på något värdshus, föratt icke äfven i dag behöfva göra min tillkommande svärfar och hans döttrar alltför mycket besvär. Vi ha månsken i dessa dagar, och alltså sker, såvidt jag kan se, ingen nämne