Dagens Nyheter – 30 augusti 1873, sida 1

-— 360 — t sluta sig till två kamrater hvilka der väntat honom, Det mjuka, blonda håret nedföll i rika lockar öfver axlarne; och under mösskärmen lyste ett par friska, röda barnakinder; och dock kände sig den, som stod uppe vid fönstret och såg efter honom, helt underlig till mods vid denna syn. Emellertid kom Eugenie resklädd ut ur sin sofkammare. En svart fjäder prydde hennes mörkgröna hatt, och hon bar en kort, grå kappa. — Jag är nu färdig, min käre vän, sade hon. Låtom oss gå ned till vagnen. Han såg förvirrad upp. — Till vagnen? utbrast han. — Som ni ju för längesedan har boställt. — Nej, sade han, det är verkligen icke gjordt ännu. Ni har också klädt er ovanligt fort. — Ah! ni är den förste man som beklagar sig öfver slikt, Nu måste jag vä! sörja för att vi komma härifrån. Hon ringde och gaf befallning om att man skulle späana för en vagn. Medan detta skedde, förblef Valentin stående vid fönstret och betraktade gardinerna. Han såg likväl, att hon tog upp äpplet från mattan, och han skyndade sig ej att förekomma henne. — Vet ni, sade hon, att man bör handskas varligt med en eå vacker frukt. Äpplet har redan fått en fläck i följd af fallet.