Dagens Nyheter – 29 augusti 1873, sida 2

Lå handen. Ett par gånger kastade han det i luften, fattade det åter i fallet och lade det derefter åter på bordet. : — Sör ni, fortfor han, då jag tidigt i morgse efter en mycket orolig natt besteg min häst — kusin hade redan återvändt i går afton —. och red hemåt genom dimman, kom jeg att tänka på, huru förunderligt dock alltsammans fogat sig. BStraxt före begåendet af den vigtigaste handlingen i mitt lif träffar jag er, den enda som verkligen känner mig, och för hvilken jag riktigt kan öppna mitt bjerta. Jag tänkte på er godhet, och äfven på allt det onda, eom ni tillfogat mig, äfvensom derpå att ni verkligen ännu är min gäldenär och icke gerna kan vägra att gifva mig någon ersättning för all den sorg och saknad jsg för er skull fått utstå. Hvad jag föröfrigt tänkte, Eugenie — nå ja, det hörer icke hit. Och så mognade hos mig en riktigt förträfflig plan, som ni måste hjolpa mig att förverkliga. — Låt höra! sade hon tankspridd. — Hvad säger ni om att genast sätta er i en vagn tillsammans med mig samt åka direkte till L? Jag förer er till doktorns hus, och ni får der se alla tre systrarne sida vid sida. Den af dem, som ni då gifver äpplet, henne skall jag taga, och jag lofvar härmed högtidligen att icke tillåta mig den rtingaste invändning mot er dom. — En sådan fullmakt är för stor både till att gifva och till att mottaga.