Dagens Nyheter – 29 augusti 1873, sida 2

dinen, hvilken ler som en engel, och hvars hy påminner om ea körsbärsblomma. Då trädde brunetten ia från ett sidorum — och hoa henne voro bahaget och täckheten personifierade. Ni kan lätt tänka er, att jag under sådana förhållanden måste känna mig mycket villrådig. Jeg stod emellertil snart på-ded bästa fot med dem alla tre, och då: de hade ledsagat oss ned i stallet, för att visa mig araben, tillät jag mig till och med att lyfta blondiven upp på hästen samt föra henne om: kring på gården. — Blondineu alltså? : — Hon var ovilkorligen den muntraste och umgicks mest förtroligt med det vackra djuret. Hon satt på dess rygg med korslagda armar såsom på en soffa. Brunetten deremot höll sig med intagande ångest-:fast vid manen, och... — De ha således alla tre måst visa rig till häst? Ni måtte ha velat veta, huru myc: ket er tillkommande väger. : — Nej, sade han, den svarthåriga slapp undan profvet: Fadren kom i detsamma, och efter de första helsningarne skickade han upp flickorna för att anordna middagen: Sedan uppgjorde vi karlar handeln mycket snart, och vi beseglade köpet med en butelj ypperligt Heilbrunnervin. Jag tyckte mycket -om doktorn. Han är just en sådan gubbe, som man helst vill ha till svärfader; han är en förträfflig jägare, han förstår sig utmärkt brå